Såhär är det, att jag ska åka bort några dagar och kommer inte ha tillgång till en dator. (Tror jag.) Men sedan ska jag till Gotland, och kommer nog ha dator, men sen ska jag på ridläger, så uppdateringen kommer nog inte vara den bästa... Puss ♥

Jag gick ner för Oxford Street iklädd en stor collegetröja, en stor halsduk, svarta jeans och röda Converse. Ur mina stora, vita hörlurar strömmade Imagine, av John Lennon. Jag gick in på Starbucks, köpte en Chailatte, och gick vidare. På min axel hängde en väska med träningskläder. Idag sken inte solen på himlen, men tro mig, det gjorde den i mitt hjärta. Gud, jag kan inte fatta att jag kom vidare! Musiken pausades och mobilen plingade till. Jag drog upp den ur den tajta jeansfickan. Varför är alla fickor så himla tajta?!
Amanda (X-Factor) <3
Hej där, undrar bara om du är påväg? Är här nu, typ helt själv, eller killarna kom ut lite. SÖTA! Puss <3
Jag log lite för mig själv och gick ner till tunnelbanan.
Är snart där, om typ tio! Hälsa dem från mig <3 Puss!
Jag klickade på skicka och klev på tåget, och efter cirka en kvart satte jag mig ner brevid Amanda i en soffa.
"Hej där!" sa hon pch gav mig en kram. Och kramade tillbaka och tittade på klockan. Tjugo minuter kvar tills vi skulle börja träna, så jag reste mig för att köpa varsin dricka åt oss. 
"Det blir 2 pund, sötnos." sa edn gamla damen i kassan. JAg räckte henne pengarna och vände mig om, och krockade in i en mörkklädd bröstkorg.
"Oups, sorry love!" Jag tittade upp på en brun lugg och ett busigt leende.
"Ingen fara." svarade jag och log. Han log brett tillbaka.
"Mia." sa jag och höll fram handen. "Louis. Jag kommer ihåg dig, svår att glömma superstar!" Jag fnissade till och tittade lite i golvet. 
"Tack, antar jag." sa jag och tittade upp. Han smilade och jag ursäktade mig. 

Amanda satt kvar och tittade runt med hörlurar i öronen. Hon andades ut när hon såg mig komma.
"Äntligen, det tog tid!" utbrast hon. Jag räckte henne Colan och hon öppnade den, och drack stora klunkar. Jag satte mig ner brevid henne och drack ur min egna. 
"Amanda, när sa du att killarna hade kommit ut?" frågade jga.
"jag vet inte, typ en halvtimme sen, de sa att jag såg ensam ut, och du sa jag att du snart skulle komma. Och sen satt de här ett litet tag och snackade, de är fett härliga."
"Jag träffade han Louis i kön, och han var charmig kan man ju säga!"
"Då kanske de kommer tillbaka snart." sa hon och vickade på ögonbrynen. Jag skrattade och försökte att få colan att inte spruta överallt. Och ja, mycket riktigt, efter bara några minuter kom de gåendes ifrån cafeterian.
"Hey, boys! Kom hit." ropade Amanda ljust. De tittade åt vårt håll, log och satte kurs mot oss.
"Hej ladies!" sa Louis när de kommit fram. Amanda hälsade glatt på alla som om de var gamla vänner.
"Och du måste vara Mia?" frågade den blonda, som jag fått veta hette Niall.
"Det stämmer." svarade jag och skakade hans hand. Jag skakade hand med alla och sa vad jag hette. Av någon hel dum och superkorkad andledning rodnade jag , precis som förra gången, när jag skakade hand med Harry, som han hette.
"Så, är ni nervösa?" frågade Liam.
"Är ni?" svarade jag och Amanda i en mun, och fick alla att skratta.
"Nejdå, det är ju bara en träning, men ni ska se mig innan föreställningar, ett jävla nervvrak!" sa Amanda, och jag nickade instämmande.
"Så Mia, vi har ju redan rtäffad Amanda, men vem är du?" frågade Louis och försökte se mystisk ut, men det fick bara mig och Niall att börja asgarva.
"Ja du louis, jag är väl jag. Antar jag. Nej, menjag är väl bara en vanlig tjej från London." svarade jag.
"Kom igen, lite detaljer!" sa Niall.
"Okej! Jag går på konstskola, där jag går dans/estet inrikting. Min mamma heter Helena och min pappa Thomas. Jag har en storebror som heter sebastian, han är arton och bor med sin flickvän Malice. Jag har två katter, Lola och Lucifer. Min bästa vän heter Josefine och hon har en underbar röst, men jag räknar även Amanda här som en utav mina bästa vänner, trots att jag träffade henne igår. Det jag är räddast för här i livet är att bli lämnad ensam nere på botten, utan någon som kan dra mig upp."
"Har du en pojkvän?" Jag vände mig om och tittade på Harry, som satt på golvet. 
"Ohh..." sa Zayn lågt.
"Vad, får man inte ens fråga sånt för er eller?" Han skakade lite på huvudet så att lockarna flög åt alla håll.
"Nej, jag har ingen pojkvän at the moment, har precis dumpad en." svarade jag ärligt. Han nickade långsamt, och tog inte ögonen ifrån mig.

"5,6,7,8!" ropade koreografen. Medans vi dansade fångade jag Amandas blick och hon log brett. genast började vi göra alla rörelser större, och med mycket mer inlevelse. När vi stannade, och slappnade av, brast vi båda ut i skratt, och jag sprang fram mot henne samtidigt som jag skakade på huvudet så att håret flög åt alla håll.
"AHH!" skrek hon och började springa, samtidigt som hon skrattade högt. Alla runt omkring i den stora danssalen tittade på oss och Niall asgarvade igen. Det smittade av sig på mig, och snart låg jag på golvet och rullade runt, samtidigt som jag höll mig för magen. 
"Hur går det, dör du?" jag öppnade ögonen och tittade rakt in i Harrys gröna.
"Ja, vad ser det ut som?" svarade jag och reste på mig, skakade lite på hela kroppen och log. 
"Vad är klockan?" frågade jag sedan. han tittade på sitt armbandsur och sa: "Halv ett." Jag nickade som svar och gick tillbaka till Amanda.



Harrys perspektiv:
Jag tittade på henne, medans hon skuttade iväg mot Amanda. Hörde henne skratta, såg henne le. Hon var verkligen speciell, och när hon dansade. Gud, att någon kunde röra sig på ett sånt sätt, bli ett med musiken.
"Ey, Hazza, kom hit nu!" ropade Louis, jag nickade och började gå.
"Vänta lite!" ropade Mia och kom springande. Jag vände mig om och tittade rakt in i de där gröna ögonen.
"Kolla, såhär är det, sa hon, att min kompis Josefine väldigt gärna vill komma, och hon har inget annat för sig, plus att hon var med igår, så hon vet typ hur allt går till." sa hon.
"För mig, eller för oss är det inget problem, men du får nog kolla med Cher och Simon också."
"Ja, men Simon är ju fett läskig!" Hon liksom kröp ihop lite och log busigt när hon sa det. Jag kunde inte låta bli att skratta. Jag hade glömt att Louis stod brevid, och ryckte till när han sa:"Tycker du att Simon är läskig? Nej vad gulligt, men om du frågar Cher, så är jag säker på att Curlyboy gärna gör dig en tjänst och pratar med Simon." Hon log brett och gick iväg mot Cher.

Mias perspektiv:
Yes, Josefine fick komma och titta.
"Hon är påväg." sa jag till Amanda, som log brett som svar. De två hade verkligen klickat. Dansläraren kallade på oss, för nu skulle vi dansa bakom grabbarna, när de sjöng What Makes You Beautiful. Kanske jag inbillade mig, men jag tror att jag fickk ett speciellt leende utav Harry när jag ställde mig på min plats, vänster om honom, längst fram. Vi dansade i cirka tjugo inuter, både med och utan killarna, när en smal figur öppnade dörren. Oblyg som hon är log hon brett och sa glatt :"Hejsan!" Jag och Amanda gick fram och kramade henne med våra svettiga armar. 
"Uäk!" sa hon och slet sig loss. hon var otroligt snyggt klädd, som alltid, och när vi vände oss om tittade alla killarna åt vårt håll.
"Kom." sa jag och drog med henne fram.
"Killar, detta är Josefine, min onaturligt snygga vän." sa jag och hon skakade hand med alla.
____________________________________________________________________________________________DEL 7! vad tycks? släng gärnain en kommentar :) puss 

"Upp och hoppa Mia! Nu." sa Josefine, samtidingt som hon hoppade runt mig i sängen.
"Fem minuter mer." stönade jag och vände huvudet i kudden.
"Kom igen nu, klockan är redan halv sju! Och du har en audition idag." Hon hoppade ner ifrån sängen och derog av mig täcket. Gud vad hon är morgonpigg! 
"Ja, upp nu!" Jag vände mig om och där stod Peter och klappade Lola.
"WOW, när kom du?" frågade jag förvånat.
"Samtidigt som josefine, genius, kom igen nu, vi måste dra. Måste lämna tillbaka bilen till farsan idag."
Jag satte mig upp och gick fram till garderoben och tog snabbt fram ett par jeansshorts, stor t-shirt, ett par nylonstrumpbyxor, och en gråmunkjacka. Jag sminkade mig lite och tog mina runda solglasögon och gick ner. Med en macka i magen, kängorna på fötterna, väskan på axeln och militärjackan på gick jag tillsammans med Josefine och Peter ner till gatan, där det stod en pick-up.
"Din vagn miss." sa Peter och höll upp dörren till mig. Jag log brett och hoppade in. 
"Peter, har du ens körkort?" frågade Josefine efter ett tags lyssnande på radio.
"Nope, men snart, och jag fyller ju arton i februari." svarade han och tittade på ghenne genom backspegeln.
Hon nickade och log. Själv tittade jag ut genom fönstret och såg London passera. Efter tjugo minuter svängde han in på en parkering och vi gcik mot en stor arena. Holy fuck, vad har jag gett mig in på? Vi kom in i en stor reception, där jag gick fram och log ett brett leende.
"Hej, jag heter Mia Reynolds och ska på audition."
"Okej sötnos, du blir nummer 89." sa hon och gav mig en stor lapp. Jag tackade och vi gick bort mot den långa kön. Jag kände igen några och vinkade glatt.

Jag måste ha somnat, för jag vaknade av att någon knackade mig på axeln. Jag skakade lite på huvudet och tackade gud för att jag satt på mig mina solglasögon, för där stod en kameraman och en ganska söt kille i hatt. I handen hade han en mikrofon som han riktade mot mig. I kön hördes spridda fniss. han sträckte ut en hand och hjälpte mig upp, sedan vände han sig mot kameran.
"Tja, detta är ett levande bevis på hur tråkiga auditions kan vara ibland! jag står här med..?" Han riktade åter micken mot mig.
"Mia Reynolds." svarade jag och kvävde en gäspning.
"Mia, och hur gammal är du?" "Sexton år gammal."
"Och vart bor du då? Här i London eller?"
"Japp, i Fulham."
"Och hur kommer det sig att du fick för dig att söka?" frägade han.
"Tja du, dels för att jag vill se vad jag går för, och dels för att mina vänner puschade mig."
"Och det är vi det!" Jag hoppade till och vände mig om, och där stod Josefine och Peter och fånlog.
"Yes, detta är mina pinsamma och alldeles underbara vänner Peter och Josefine." sa jag och log fåningt brett och skrattade lite.
"Det var otroligt trevligt att prata med dig och dina vänner Mia, jag hoppas att det går bra för dig!" sa han, vinkade jag gick vidare ner i korridoren.


Fem timmar senare satt vi fortfarande i korridoren och väntade på att jag skulle få gå in och dansa inför domarna och Cher Lloyd. Nummer 85 var inne just nu och jag var nervös som aldrig förr. 86. 87. Shit.
"Nervös?" frågade Josefine tittade på med ett peddosmile och höjda ögonbryn. 
"JA, vad tror du liksom? Jag håller på att dö och vill bara ligga hemma under täcket och äta glass." Hon skrattade men sa ingenting mer, som den fina vän hon är. 88. Holy moly, fem minuter kvar.
"Nummer 89 tack!" sa tjejen med headset som såg till att alla kom in och ut. Jag reste mig upp och andades ut en gång. Sedan gick jag efter henne in på den stora scenen, där hon lämnade mig åt mitt öde. Jag stod ensam på en stor scen, med en hel del massa strålkastare som lös på mig. I mörkret där publiken ska sitta kunde man ana fem gestalter, jag höjde handen och täckte ögonen och såg dem bättre. Jag log och vinkadelite.
"Hej, vad heter du?" frågade Cher glatt.
"Jag heter Mia Reynolds, är sexton är gammal och bor här i London." svarade jag, minst lika glatt.
"Sexton, så du går alltså fortfarande i skolan. Jag nickade. Har du något extra jobb?" fortsatte hon.
"Ibland jobbar jag extra på min mosters cafe." Hon log brett.
"Så, vad ska du visa oss?" frågade Simon. 
"En koreografi till Not Arfaid med Eminem."
"Har du gjort den själv?"
"Ja, och jag tror att den ser lite bättre ut med en massa andra dansare men, jag är bara en." babblade jag på, som jag alltid gör när jag är nervös.
"Hit it!" sa Cher. Jag gick bort till hörnet där den stora bergsprängaren stod, tog av mig jacka och tjock tröja, satte på låten och gick tillbaka ut på scenen. Jag ställde mig precis framför dem, blundade och räknade in tyst för mig själv. Sedan förlorade jag mig helt i dansen och cirka fyra minuter senare tackadejag så mycket.
"Hur gick det?!" utbrast Josefine när jag kom fram till henne soch Peter.
"Bra, tror jag. Eller jag gjorde mitt bästa iallafall."
"Jag tror att du var helgrym!" sa Peter och lyfte upp mig. Han snurrade några varv, men sedan blev båda yra och han släppte ner mig. Vi log båda två och jag ursäktade mig själv för att gå och ta lite frisk luft.

Jag stod vid entren och lät solen värma mitt ansikte, när någon knackade mig på axeln.
"Mia." sa killen med hatten som intervjuat mig förut.
"Vad gör du här ute?" fortsatte han sedan. jag log brett och tog av mig solglasögonen.
"Njuter av livet, vad tror du?" svarade jag.
"Nice, men du ska in igen nu." Jag fluffade upp håret lite och fäljde med honom in igen, jag var sist, och allas blickar vändes åt mitt håll. Pinsamt eller vad?! Framför oss stod hela X-Factor juryn, Cher och alla killarna i One Direction. De tittade nyfiket på mig när jag ställde mig längst ut i raden av ungdomar.
"Hej och välkommna tillbaka. Ni var alla otroligt duktiga, men tyvärr så kommer bara tjugo utav er gå vidare till nästa omgång." sa Simon och log lite. Man märkte att alla rätade lite på sig och det blev ännu tystare.
"Förutom Cher och grabbarna här, kommer ni även att få dansa bakom Katy Perry,och B.O.B." fortsatte Cheryl.
"Och nu till namnen..." Simon tittade på oss, en efter en. En efter en ropades vi upp, eller inte. 
"Amanda Dale." En tjej med klarrött hår log lättat och skuttade ut genom dörren. Tre kvar tills jag försvinner och dör.
"Mia Reynolds." Jag tittade chockat upp och fick ett brett leende utav Cher, som blinkade med ena ögat. Jag vände mig om och gick snabbt ut därifrån. Utanför stod josefine och peter och bet på naglarna.
"Sorry, jag kom inte vidare..." sa jag uppgivet.
"VA?!" utbrast de i en mun.
"Jag driver hörni, jag gick vidare!" josefine kastade sig om halsen på mig och mumlade saker som att jag var totalt dum ihuvudet och vidare. Vi stod där, fnissade och pratade om ingenting när hon Amanda kom fram och knackade mig på axeln. JAg vände mig om och log.
"Hej, jag ville bara säga att du var otroligt duktig förut, såg det på skärmen." sa hon och pekade med tummen mot den stora tvskärmen som hängde på väggen.
"Tack så mycket, du var också helt awesome." Hon tackade och log brett.
"Vill alla dansare vara vänliga att komma tillbaka till scenen?" ropade tjejen med headsetet och visade in oss igen. Jag tittade på Amanda och log. Josefine önskade oss lycka till, kramade oss båda och så gick vi iväg, arm iarm. 
"Dansade du för Cher, eller grabbarna?" viskade hon. precis innan vi kom in på scenen. Hon var typ exakt lika lång som mig, eller kort, så ingen utav oss behövde böja oss ner.
"Cher, själv?" viskadejag tillbaka.
"Grabbarna, och visst är det helt oemotståndliga?" Jag log och tittade på dem, och eftersom att de tittade bort, kunde jag granska dem ostört. Ja, visst var de otroligt snygga, och väldigt snyggt klädda med.

"Lycka till nu!" säger Amanda när hon lämnar mig på scene, jag är den första att dansa.
"Okej Mia, säger Cher, nu vet vi att du kan dansa street, men kan du dansa något annat?" Jag nickade och började rabbla: "Jazz, pop, ballet, mordern/nutida, salsa, arfikansk, orentalisk, vals, chacha, salsa, samba, lite flamenco och lite allt möjligt." 
"Hur länge har du dansat?" frågade en utav killarna, han med brunt, rufsigt hår.
"Sedan jag var fyra år. Jag började med ballet, men sedan har det utvecklats eftersom jag nästan alltid gått på konstskola."
"Gör du något annat än dansar?" fortsätter killen med svart hår.
"Jag älskar att måla, och teckna." svarade jag och log brett.
"Show us what U got!" sa Cher. Party in the USA börjar spelas och jag följer musiken. Då och då fick jag en skymt utav deras ansikts uttryck. När låten slutar står jag bara där, lite smått andfådd och tittar på dem medans de skriver saker, och viskar till varandra. Så jag bara står där och ler. Tillslut tittar de alla upp på mig och ler.
"Grattis Mia, du har gått vidare!" Jag slog händerna för munnen och började skratta. Killen med lockigt hår håller fram ett papper, så jag gick fram och tog det. Precis när jag slog min hand runt det nuddar våra fingar och jag känner rodnaden sprida sig. Hans gröna ögon lös och leendet visade en perfekt tandrad. Jag log tillbaka, tog pappret och gick ut. Amanda stod tillsammans med Josefine och tittade på mig.
"Vidare, din tur nu Rödtott! Show them!" Hon kramade mig och gick in. Josefine och jag hade hela tiden ögonen fästa på skärmen och andades först när hon sa att hon klarat det.

Kära dagbok! Detta har varit en helt crazy dag för mig! Var på audition för att få dansa i X-Factor finalen och gissa vad? Jag gick vidare! Jag ska dansa i tv om en vecka! Gud vad många utropstecken jag skriver!!!!!!!!!! Haha, nej, nu ska jag försöka vara seriös. Men jag ska dit imorrn, Josefine kommer stanna hemma, men Amanda (en tjej jag träffade idag.) ska med, för även hon kom vidare. Ska dansa bakom Cher Lloyd (JAG VET!) One Direction ( supersöta och otroligt charmiga, det lilla jag träffade dem), Katy Perry (Har inte träffat än... Hon kommer först på fredag.) och B.O.B, som också kommer på fredag. Men nu måste jag sova, ska vara där nio imorrn och vill inte vara sen! PUSS
____________________________________________________________________________________________Del 6! Vad tycks såhär långt? Glömde att skriva något under förra inlägget, men nu har ju grabbrna kommit in! bambam, vad kommer hända nu då? KOMMENTERA! Puss ♥

Skriver. skriver och skriver! Men idag har jag faktiskt sovit till halv ett och sedan typ städat och fixat hela dagen! Men som sagt sitter jag och skriver del 6 nu :) stay tuned och kommentera! much love

"Så, vad håller du och Peter på med då?" väste Joselyn så fort jag kommit in i omklädningsrummet.

"Så, vad tycker du om Peter då?" fan, jag visste att frågan skulle komma, förr eller senare, men såhär tidigt? Kom igen, jag har precis träffat killen! Jag himlade med ögonen, men log innan jag svarade:

Okej, såhär är det till er ytterst få som kikar in här ibland. Att jag har haft en massa på g på senaste, Tisadag: Tjejkväll onsdag: Ridning torsdag: teater och idag har jag haft skolavslutning, chillat vid söderbysjön och om en halvtimme ska jag till Pap och fira att vi (de grymma girlzen i min klass!) klarade sjuan. Fyfan vad skoltrött jag har vart hela detta år, gud. Har typ inte ens gjort mina läxor, tack till Håkan, Oskar, Jason, Justin, Harry, Liam, Zayn, Louis och Niall för att ni har hjälpt mig! Men nu måste jag tyvärr kila! Puss ♥
 Ni får en fin bild att titta på, medans ni saknar mig! haha gud nej!

Hej alla apor och andra fillidutter ute i den stora världen! Nu är det såhär att jag har bestämt mig för att börja om på den här bloggen, med en ny novell och en jävla ny massa inspo. Nisom känner mig vet ju att jag skriver typ sju noveller just nu, men jag fick en ny ide som jag tror kan bli ganska kickass!

Jag är med och tävlar hos den här fina tjejen om ett linne.

Hej. Jag tror att jag tar en bloggpaus. Dels för att inga läser och för att det är mycket härligare att skriva på papper. Hoppas att de få som faktiskt tittar in ibland förstår och kan nöja sig med att läsa det på papper ist. Jag vill nämligen göra andra grejer ibland också. Jag älskar att skriva men just nu lägger jag mer tid på tecknandet och låter det komma i första hand, plus att det har vart lov och jag har träffat vänner, vart i Göteborg, firat jul etc.