Someday, my prince is coming - Part 9
Det första jag gjorde så fort vi kom av scenen var att kasta mig runt halsen på Amanda och bara andas ut. Allt hade gått så jävla bra. Danserna satt, vi hade stört snygga kläder på oss, killarna hade sjungit sjukt bra och både mamma, pappa och Josefine hade suttit i publiken. De andra artisterna hade också varit grymma och det kändes rätt mäktigt att ha dansat bakom dem. Vann gjorde en superduktig tjej som jag inte kommer ihåg namnet på...
"Tja, det där gick ju bra." sa Louis när de kom fram till oss med låtsad oberörd ton.
"Gud, jag trodde att jag skulle kissa på mig innan!" utbrast Amanda och jag brast ut i ett litet skratt.
"Ni var grymma." sa Liam med lugnt tonfall och bländade ett leende. Jag besvarade det brett och mötte Harrys blick. Han blinkade med ena ögat och jag kände rodnaden sprida sig över kinderna, men trots det var det det Peters ansikte som visades på repeat i mitt huvud.
Vi gjorde sällskap till logerna och bytte snabbt om, för att sedan gå till killarnas.
Fyra dagar senare, i skolan:
Jag gick i den överbefolkade korridoren på andra våningen, som vanligt med hörlurar i öronen och ett block under armen. Det var människor överallt, de hängde vid sk¨pen, i hallen, satt i trapporna eller bara mitt i alltet.
Christopher Drews röst flödade in i mitt huvud och dränkte alla andra ljud.
If I'm lost at sea, tell my mother, my father, my sister, my brother, my friends and my folks, and all my past lovers that I will miss them so, but lord, I had to go.
Daniel stod tillsammans med Joselyn vid hennes skåp och hon fnissade åt något han sagt. Båda tittade upp när de såg mig men jag log bara brett.
Jag ställde mig och väntade utanför dramasalen och efter bara fem minuter kom Josefien utskuttande, följd ut av en skara vänner, av vilka jag inte kände en enda. Hon sa hejdå och log mot mig. Hennes långa blonda hår var uppsatt i en hästsvans och hon hade på sig jeans, bruna kängor, raggsockor, ett linne med en drömfångare på, ett halsband och armband.
"Hur går det med N då?" frågade jag henne och vickade menande på ögonbrynen. Hon log brett, krokade arm med mig och började gå mot cafeterian.
"Jag vet inte. Alltså han är världens sötaste, och roligaste och vi kan messa i timmar, men för typ första gången i mitt liv så vet jag inte vart jaghar killen. Kan inte läsa av hur han känner, eller omhan ens gillar mig. Ser du problemet?" Jag nickade långsamt samtidigt som vi gick ner för trapporna.
"Men han skrattar ju alltid jättemycket när du är med. Och han tittar mycket på dig." svarade jag.
"Han skrattar alltid Mi." Hon suckade lite och jag tryckte hennes arm lite, men själv tänkte jag inte på någon pojkbands kille, utan en kille med mörkt hår och ljusblå ögon.
"Peter då?" sa hon och väckte mig ur mina drömmar.
"Va?"
"Ja, hur går det med Peter?" Jag kände hur mungiporna åkte ännu högre upp och svarade sedan:
"Bra, tror jag. Eller vi fikade ju i söndags, och då var han hur gullig som helst?" Hon log och höjde på ögonbrynen.
"By the way, Amanda messade förut. Hon bjuder oss och killarna på middag, plus film ikväll. Är du på?" sa hon sen.
"Hon messade mig med, klart jag är! Vi får väl köpa med oss lite snacks." svarade jag och vi tog varsin bricka med mat. Vi satte oss vid ett bord som stod lite lonley i den stora matsalen-
"RIING!!" klockan ringde klockan kvart över fyra och jag skynade mig ut ur biologisalen och upp en våning. Josefine stod redan och väntade vid mitt skåp, med militärgrön jacka och svart halsduk. Jag log och slängde in böckerna för att ta ut min gråa munkjacka, stora jeansjacka och den mörkröda halsuken med matchande vantar. Jag drog upp den svarta läderväskan lite på axeln och så började vi gå.
"Åh vad jag älskar den här affären!" sa jag när vi kommit fram till vårt mål, den otroligt stora godisaffären. Hon skrattade och drog iväg mot de färgglada hyllorna. Jag stämde in i skrattet och följde efter. Vi började gräva i alla lådor som kom inom syn för oss och när vi tillslut lade upp allt på kassan var det: tre stora godispåsar fyllda till kanten, Ben and Jerry glass, kakor och fyra läskflaskor. Vi fnissade lite och killen i kassan bad om 6 pund. Josefine började gräva i sin väska efter plånboken.
"Jose, jag kan betala." sa jag och tog upp min egen.
"Nej, jag gör det. Snälla, köpte ju en chokladboll till mig förut." Jag öppnade munnen för att protestera ytterligare men hon la upp pengarna på disken, tog emot växel och påsen och drog med mig ut. Plötsligt kände jag min mobil vibrera i fickan, jag drog upp den och Harrys namn lös på displayen. Jag kunde inte låta bli att le och klickade på svara.
"Wassup Curly?" sa jag glatt. Han skrattade lite och jag kunde höra hans breda leende.
"Jag är hemma. än så länge, men jag och grabbarnahde tänkt hyra filmen, eftersom att Amanda lagar maten och ni handlade godiset.SÅ jag undrar, några förslag?" Josefine tittade frågande på mig så jag la telefonen mot axeln och teaterviskade: "Harry undrar vilken film vi vill se." Hon log bara brett som svar och jag fattade direkt.
"Inglorius Basterds!" sa jag."
"Verkligen, helt säkra?" frågade han.
"Bombis!"
"Okej, ses snart."
____________________________________________________________________________________________Del 9! Har skrivit om den här delen typ tre gånger och jag tycker fortfarande att den suger med... Har verkligen sämst uppdatering där jag är nu, men men... Gör så gått jag kan, kommer dock inte kunna göra några bilder medans. Puss!
Someday, my prince is coming - Part 8
"Så, hur går det här då?" sa Josefine på sitt lättsamma sätt.
"Tja, de tvingar oss att dansa våra asses of, jaghar aldrig, jag menar ALDRIG, haft såhär ont i fötterna!" sa Amanda och jämrade sig lite. Killarna skrattade lite.
"Tja, det är priset man får betala för att dansa bakom de, hrm, snyggaste killarna i Europa." sa Louis och log brett.
"Ao!" utbrast han sedan när Zayn puttade till honom i sidan.
"Vad har du gjort idag då?" frågade jag Josefine.
"Ingenting! Typ ätit glass och tittat på Gossip Girl. Jag är inte lika hurtig som du är..."
"Får jag vara ärlig? Det låter som en jävligt bra dag, om du frågar mig." sa jag och kramade om henne. Hon kramade tillbaka och drog in Amanda, som drog med Zayn, som drog med Niall, som drog med Liam, som drog med Harry och sedan hoppade Louis på oss alla så att vi vacklade till. Alla brast ut i skratt och det var härligt. Att bara skratta, skratta med härliga personer, som fick mig att må bra.
"Okej Josefine, vad är din talang?" sa Niall, men hon tittade bara oförstående på honom och log.
"Ja, både Mia och Amanda dansar, och Mia tecknar. Vad gör du på fritiden?"
"Aha, jag sjunger." svarade hon nu glatt. Alla såg imponerade ut, förutom jag som redan visste vilken änglaröst hon hade.
"Kan du inte sjunga något?" frågade Harry. Hon tittade på honom, och skakade på huvudet, som ett litet barn.
"Kom igen va Jos, både jag och Amanda har ju dansat!" sa jag mest för att retas. Hon puttade till mig så att jag ramlade in i Harry, som skrattade.
"Hejdå, vi ses imorrn." sa jag när vi alla stod i hallen. Utanför var det mörkt som fan, och jag var glad att jag hade Josefine som sällskap. Amanda hade lyckats tigga sig till skjuts utav killarna. Jag kramade alla, och väntade sedan på Josefine medans hon gjorde samma sak. De vinkade medans de gick mot bilen och åkte iväg. Josefine krokade arma med mig och vi började gå.
"Så,vad tycker du om killarna då?" frågade jag henne.
"De är otroligt charmiga, och snygga. Speciellt Niall." Jag tittade opå henne med höjda ögonbryn.
"Vad hände med tjejen som föll för badboysen?" Hon knuffade mig lite, så att vi båda började gå i sidled.
"Vad, han är söt. Och snygg. och härlig."
"Okej, men Markus då?"
"Vadå Markus då?"
"Jamen, du gillade ju honom. Typ." sa jag.
"Äh, honom tröttnade jag på, han var för macho. " svarade hon och ryckte på axlarna.
"Okej... Visst, så nu is it all about the irish one eller?"
"Jepp, ska bara få in honom på min bana." Hon blinkade med ena ögat, och jag puttade till henne lite.
Tillslut kom vi fram till hennes port, och vi kramades om, inanna jag fortsatte hem i mörkret. Men med musik i öronen gick det, precis som allt annat, mycket enklare.
En vecka senare:
Shise!! Det är ju idag det är, den stora dagen! Jag ska fucking dansa i X-Factor. Tankarna slog kullerbyttor i huvudet och jag stirrade upp i taken. Lola rörde på sig brevid mig, och som en reflex klappade jag henne. Efter en veckas hårda träningspass och skolskippande satt allting och snart skullejag dit för genrep. Josefine hade kommit nästan varje dag, efter skolan och hämtat mig, så Amanda och grabbarna fick träffa henne med. Och jag tror att det går ganska bra med henne och Niall. Iallafall verkar de ha kul ihop. Det har känts som om jag lever två liv. Ett i skolan, med Peter. Och ett på träningarna, med Amanda och killarna. Peter, söta, charmiga Peter. Jag satte mig upp, alldeles för snabbt och svart prickar dansade framför mina ögon, men när jag blinkat några gånger kunde jag ta mig ner till köket. På kylskåpet hängde en tecknig, av mig. På baksidan stod :Lycka till älskling, vi ses ikväll! Love, Mams och Paps ♥
Jag log för mig själv, samtidigt som jag gjorde i ordning en macka och satte mig rfamför tv:n.
Jag stod framför garderoben, färdigsminkad och med lockigt hår och stirrade kritiskt på röran därinne. Jag tog fram ett par svart jeans, som start. Och efter typ en halvtimme hade jag valt ett svart, halvtransparent linne med djup rygg, och en grå kofta. Jag tog min väska och gick ner till köket, fyllde på katternas mat- och vatten skålar och gick ut i hallen. Jag snörade på mig ett par svarta skor med träklack, satte på mig pappas stora baseballjacka och en stor halsduk. Sedan gick jag ner för alla tusen trapporna och kom tillslut ut på gatan, och började gå mot tunnelbanan.
"Hey gilrfriend!" sa Amanda när jag kom in i logen. Jag log brett och kramade om henne.
"Snygg du var idag då?" sa hon och tittade på mig.
"Ska du säga!" svarade jag och tittade på hennes slitna shorts, med en nitprytt bustier instoppad, tillsammans med en massa fina halsband. Hon log brett och la en arm om mig.
"Nej, vad säger du, tror du man får i sig en Monster såhär tidigt?" sa hon och drog iväg med mig mot dryckautomaten nere i korridoren. Hon köpte en Monster och jag valde en iste med persikosmak. Vi tog våra drickor och gick tillbaka, och när vi kom in satt grabbarna i vår soffa.
"Våldgästning!" utbrast jag och slängde mig ner mellan Liam och Zayn. De skrattade och Amanda skakade på huvudet.
"Jag slår vad om att eran loge är typ dubbelt så stor och bra mycket fräcshare, så får jag fråga om anledningen till denna våldgästning?" sa Amanda och satte sig på golvet.
"Tja du..." började Liam.
"INGA TJEJER!" utbrast Louis. Jag fick blixtsnabbt sätta handen för munnen så att inte hela min iste skulle spruta ut över hela rummet, med tanke på skrattet som bubblade upp i halsen.
"Låter rimligt, okej, fråga nummer två. Varför väljer ni att hänga med oss två mongon? Alltså, inte att vi inte gillar er, det gör vi verkligen!" fortsatte hon.
"Därför att ni inte gör någon stor grej om oss, att ni bara kan hänga med oss. Inte bli helt AHH, oh my god! One Direction! och sånt..." svarade Niall och tittade upp från sin telefon. Amanda log brett och jag skrattade lite.
Plötsligt knackade det på dörren och tjejenmed headset tittade in.
"Ursäkta, men jag ska bara säga att repet börjar om en halvtimme ungefär." sa honoch log. Killarna nickade bara men Amanda flög upp och drog upp mig ur soffan.
"Holy moly Mia, nu måste vi sätta fart."
"Måste vi? Jag menar, jag ska bara sätta på mig...." Mer hann jag inte säga förens hon tagit våra väskor och dragit in oss i badrummet.
"Vad är det med dig? Du skulle fan inte druckit den där Monstern..." sa jag och suckade.
"Men ser du inte?!" sa hon. Jag skakade bara oförstående på huvudet.
"Harry tittar ju bara på dig, hela tiden. Gud tjejen, du är ju fan blind."
"Nej..."
"JO!"
"Snälla säg att han inte gör det, jag orkar inte... Plus, att jag redan har en kille som jag gillar. Mycket." sa jag och började byta om. Jag knöt upp skorna och drog på mig ett par mönstrade leggings, en stor t-shirt och vita sneakers.
"Han Peter som du snackade om?" frågade hon när jag var klar. Jag nickade bara och öppnade dörren. harry och Zayn vände på huvudena när de hörde dörren öppnas. Jag log brett och stälde ner min väska på bordet.Du gillar Peter. Peter, Mia. Intalade jag mig själv , om och om igen, men samtidigt kände jag Harrys ögon som vilade på mig. Han stirrade inte, jag vet inte ens om man kan säga att han tittade, han lät dem bara vila på mig.
Det kändes otroligt konstigt att den nu tomma arenan, skulle vara fullsatt om bara några timmar.
"Okej, nu får nu rast i 45 minuter, ät något!" ropade koreografen. Jag andades ut och la mig ner på golvet. Aj, mina ben. jag blundade och när jag öppnade ögonen stod Harry över mig med rynkad panna.
"Tja du, ska du med och äta eller?" frågade han. Jag blundade igen, och öppnade dem sen igen.
"Ja, men golvet är för skönt..." svarade jag. Han brast upp i ett brett leende.
"Ja du, men kom nu. Annars tar allt det goda slut." Han räckte ut handen och jag tog den. Han drog upp mig, så hårt så att jag slog i honom och våra ögon möttes.
"Och jag tyckte jag hade gröna ögon." sa han, men släppte inte taget om min midja.
"Min mamma säger alltid att jag har kattögon." sa jag och log brett. Han släppte taget och vi började gå, fast de gick väldigt långsamt, med tanke på hur ont jag hade. Och inna jag hann reagera hade han lyft upp mig, så jag hängde över hans axel.
"Harry, släpp ner mig!" skrattskrek jag. Han svarade ingenting, utan började springa lite.
"Harry!" Han ökade takten och jag skrek ännu högre. Folk som vi passerade kollade konstigt på oss eller skrattade medlidsamt.
Harrys perspektiv:
Hon vägde verkligen ingenting och hennes skratt fyllde mitt huvud samtidigt som jag sprang genom alla korridoren för att komma till cafet.
"Harry, släpp ner mig nu!" sa hon. Jag saktade ner och skrattade lite. När vi stod still hörde man verkligen hennes klara skratt. Jag släppte ner henne och hon puttade till mig på axeln. Plötsligt började hennes mobil ringa och hon drog upp den ur bh:n. Jag skrattade lite och hon gav mig en blick som skulle vara seriös, men misslyckades.
"Fråga inte." sa hon och svarade.
"Hej det är Mia." Hennes leende blev ännu bredare när personen på andra sidan svarade.
"Hej Peter! Hur är det?" Peter, så klart att hon hade pojkvän, vad trodde du liksom harry? Hon tecknade åt mig att gå i förväg och gav mig en kram, och precis i mitten av kramen hörde jag hans röst på andra sidan. Fan, han till och med lät snygg. Jag drog upp byxorna lite och skakde till håret, och gick iväg mot cafet. därinne köpte jag en macka och satte mig med de andra.
"Vart är Mia då?" frågade Amanda som satt brevid Liam.
"Hon snackar i telefon med nån.." svarade jag samtidgt som jag lånsamt tog bort plasten runt min macka.
Hon nickade långsamt och tog en pommes som hon stoppade i munnen. Mia kom tillbaka, även hon med en macka. hon log brett när hon slog sig ner brevid Lou.
"Så, vem var det?" frågade Amanda. Hon log brett och svarade: "Det var Peter som undrade hur jag hade det." Amanda besvarade halvhjärtat leendet och drack lite ur sin Fanta.
Amandas perspektiv:
Det var så jävla tydligt! Harry hade känt oss i en vecka typ och hade redan kärat ner sig helt i henne. De andra kanske inte såg det, men det gjorde jag. Han erbjöd sig att vänta på henne, tittade på henne hela tiden, skrattade åt hennes skämt. Och nu när hon pratade om Peter, var han tyst. Jag hade ju hört saker om Harry, att han gillade tjejer och inte var blyg, men nu var det så jävla tydligt bara. Och nu vet ju Mia också. Jag kanske inte borde sagt något... Jag drog upp min mobil och skrev ett mess till Josefine.
Okej, korten på bordet, hur jävla pisskär är Mia i Peter? För om du sett Harry nu, hooo... Han ringde nyss, Peter alltså och harry fick gå ensam i förväg, och nuser han ut som en ensam hundvalp. Btw, tror att Niall saknar dig ;) <3 Puss!
Jag klickade på skickade och såg till min lättnad att Mia nu tittade på Harry, som log tillbaka. Jag tog en klunk utav läsken och fick ett leende ifrån Liam.
"Så, vad händer nu?" sa jag när alla ätit klart.
"Tja, vi har typ tjugo minuter tillsvi börjar repa igen." svarade Louis. Mia suckade, och jag förstod henne, även mina fötter värkte. Killarna skrattade, lätt för dem att säga, de har ju inte dansat asset off i en veckan.
"Har ni Fifa i er loge?" frågade Mia plötsligt.
"Ja, hurså?" svarade Niall glatt. Hon log tillbaka och sa: "Kan inte vi spela?" Han nickade och de andra instämde och vi började gå bort mot deras loge. mia och harry gick längst fram och skrattade, och jag log brett. Who ever den här Peter snubben är, tvivlar jag på att han får henne att skratta. Vi kom in i killarnas loge, och ja, den var både större och renare än vår. Mia och Harry kastade sig på kontrollerna och satte på medans jag satte mig på ena armstödet, och resten av killarna hamnade lite varstans. Min mobil plingade till och jag drog upp den.
Josefine <3
Hon är i deepshit! Alltså Peter är snygg, ingen vettig människa skulle säga annat, men tror att hon kommer få sitt hjärta brutet med honom, och hon är min bästa vän och jag vill henne det bästa. Men jag tror att hon skulle vara gladare med Harry, men hon måste få välja själv! Jag saknar honom med! Hälsa alla (särsklit Niall.) Ses ikväll, puss <3
Jag svarade inte, utan jublade bara när Mia vann stort över Harry, och sedan Niall, och sedan Louis.
____________________________________________________________________________________________Capitolo 8! Långt va? Är faktiskt lite stolt över mig själv... Hihi, fniss. Nej, men nu märker man att Amanda vill få ihop Mia och Harry, medans Mia har erkännt att hon gillar Peter, ahh! Kommer vara borta ett tag, ska på ridläger, men först till Gotland några dagar, ska försöka slänga in ett kapitel! Kommentera, och puss på er! ♥
Utkast: Dec. 17, 2011
När jag kom hem satt resten av familjen, det säga mamma, pappa och min lillasyster Moa och tittade på TV i vardagsrummet där det fortfarande stod en hel del flyttkartonger.
Jag gick in i köket och hällde upp flingor och mjälk i en skål och satte mig med de andra som tittade på Simpssons. Där satt vi hela kvällen och pratade och tittade på TV. Mamma undrade hur jag hade haft det i skolan, och jag berättade om skolan, lärarna, Olivia och Linus. När jag berättade om Linus sa Moa:
- Wilma har en pojkvän! För att vara tio år var hon väldigt omogen.
- Men tyst Moa och låt Wilma berätta. Sade mamma.
Jag berättade klart och gick sedan upp och la mig.
Nästa dag när jag kom in i skolan stod Olivia vid mitt skåp och väntade.
- Hej gumman. Sa hon med gäll röst.
- Hej på dig med. Svarade jag.
När vi kom in i klassrummet satt alla redan på sina platser, men en plats var tom. Linus plats.
- Nina, Lukas, Filip, Wilma, Olivia, Linus ? Sade läraren.
- Nehe, Linus är sen som vanligt..
- Olivia, brukar Linus vara sen ?
- Ja, ibland, han är rätt mystisk. Sa hon med tindrande ögon.
- Okej...
Precis då kommer Linus inspringande med andan i halsen.
- Hrm.. Suckade läraren missnöjt. Linus går och sätter sig på sin plats.
- Så . Fortsätter läraren. Idag ska vi jobba med area och sånt.
- Gud kolla in Linus idag asså!! Viskade Olivia i mitt öra.
Jag nickade och var tvungen att medje att han såg bra ut i sin keps och stora vita T-shirt.
______________________________________________________________________________________________¨
supermega kort, menmen, bättre än inget right ?? ;) trött och sliten chey som skriver.. <3 loveyall !
Första dagen- Del 1
- Så ställer ni upp stolarna och sedan kan ni gå hem.
Lärarens röst väckte mig ur mina dagdrömmar , eller snarare eftermiddagsdrömmar . Fredagseftermiddag, dubbeltimme i NO , ett rent helvette om ni frågar mig.
Jag plockade ihop mina böcker och ställde upp min stol och gick sedan och ställde mig och väntade på Olivia.
Olivia är min bästa vän , eller egentligen ända vän , sedan vi flyttade till Stockholm och jag förändrades helt.
När vi bodde hemma, hemma i Göteborg var jag den där utåtriktade, glad tjejen med många vänner.
Men igår fick jag två vänner. Oliva och Linus. Det var på So:on som vi skulle göra ett pararbete om romerska riket. Jag fick arbeta med Linus. Jag satt som vanligt och drömde mig bort.
- Hej ! Linus röst tog mig tillbaka.
- Eh , hej. Svarade jag trevande.
- Vi skulle visst jobba ihop, för visst är det du som är Wilma.
- Det är jag det , Wilma med baskern och det långa håret. Sa jag och makade lite på mig.
- Haha. Skrattade han till svar.
Men det var jag, Wilma Hansson , hon med den röda baskerna och det långa mörkbruna håret, hon som pratade så konstigt.
Läraren delade ut pappret och alla började arbeta , likaså jag och Linus.
- Så, hur kommer det sig att du började här ? frågade Linus efter ett tag.
- Min pappa fick ett bra jobb här.
- Också var ni tvugna att flytta? Sa han och tittade på mig.
- Japp, precis. Svarade jag medans jag krev ett par grejer på mitt block.
- Från vart , Skåne eller ?
Jag var bara tvungen att skratta år hans kommentar.
- Nej pucko, från Götet såklart.
- Göteborg ?
- Ja, men vad hade du tänkt svara på fråga sju ?
- Vet inte. Sa han ointresserat och lutade sig bakot i stolen.
Klockan ringde , lektionen var slut. jag tittade på schemat jag hade fått och såg att nästa ämne var bild , mitt favvoämne.
- Vad har vi nu? Jag vände mig om och tittade upp på Linus blonda kalufs.
- Bild. Sa jag och log.
- Ah,, då ses vi inte förens på matten. Sa han.
-Varför inte , vi har ju bild innan lunch ? Sa jag och tittade på honom.
- Men bild liksom , vem behöver bild?
- Du kanske, om du vill bli arkitekt kan det vara ganska bra. Sa jag.
- Men följ med på en lektion så får du se. Sa jag och blev förvånad över hur självsäker jag lät och blev glad över att jag började känna igen mitt gamla jag.
- Eh, okej då. Sa han trevande.
- Bra! Sa jag och avgjorde därmed saken.
Vi började gå mot bildsalen som låg i en annan byggnad.
- Hey Linus, ska du med till gården ? Ropade en svarthårig kille på skolgården.
- Nej, jag har bild bro! Ropade Linus tillbaka.
- Sen när går du på bilden mannen ? Ropade killen.
- Sedan nu !
Vi började gå igen och när vi gått ett tag utbrast jag:
- För sjutton vad fult ni pratar !
- Vadå? Linus såg frågande på mig.
- Allt det där " mannen 2 och "bro" och det där.
- Alla pratar ju så . Sa han.
- inte i Götet. Jag tittade på honom och log.
Han öppnade dörren till bildsalen. Salen var stor med fem stycken stora bord och det luktade gott av oljefärg.
Väggarna var kantade av hyllor med alla sorters pennor, penslar och färger, utom en vägg som kantades av stora fönster som solen sken in igenom.
Linus och jag gick och satte oss vid ett bord långt bak i rummet. Jag drog upp penna och block och började skissa medans Linus trummade med fingarna på bordet.
Jag tittade på Linus och insåg att det var en fin vinkel att rita av i, så jag vände blad och började skissa med snabb och lätt hand. Efter ett tag upptäckte Linus att jag tittade på honom.
- Vad är det ? Sa han.
-Inget, bara sitt bara kvar i den där vinkeln.
- Ritar du av mig? Frågade han och lutade sig fram för att titta men jag täckrte över bilden med armarna och sa att han fick se den senare, när den var färdig. Han lutade sig tillbaka och fortsatte trumma.
Efter ett tag kom läraren och resten av klassen in. Hon ropade upp och sa att idag fick vi rita vad vi ville , bara det hade fantasytema. Jag gick bort för att hämta pappaer och pennor till mig och Linus då någon knackar mig på ryggen så jag vänder mig om.
- Hej! Sade en tjej med blont lockigt hår.
- Hej. Svarade jag.
- Ah, det är jag som är Olivia.
__________________________________________________________________________________
Där har ni den första delen :) Kanske inite så jättelång , menmen .. ♥ Hoppas att ni gillar den. love/ A
lessen att texten är PYTTELITEn ( Ida kan du kanske fixa det ? ) ♥
