alvassnoveller

 
- A, okej. Svarade jag medans jag började gå bort mot bordet igen.
- Får jag sitta med dig, eller er? Sa hon och tittade på mig med hundögon.
- Visst,, men kolla med Linus också.
Hon nickade och vi började gå mot bordet där Linus satt och väntade på mig, eller nu blev det ju oss.
- Hej Linus! Sade Olivia innan vi ens hunnit sätta oss ner.
innan han hunnit säga något hade hon satt sig på andra sidan om honom.
Jag satte mig ner på min stol och ritade det sista på Linus porträtt.

När jag slog ihop mitt block för att börja jobba med uppgiften tittade Linus upp.
Likaså gjorde Olivia, som nu satt och tuggade på ett tuggummi.
- Får jag se nu ? frågade han.
- Får se vadå? undrade Olivia.
- Inget. Svarade Linus.
Jag tog upp blocket ur väskan och gav det till Linus , som genast började bläddra. Olivia lutade sig över honom för att kika men han lutade som mot mig och viskade i mitt öra : " Wow ".
Jag log mot honom och tittade på Olivia. Hon log tillbaka men av någon anledning kände leéndet väldigt stelt och tillgjort.

Vi började rita alla tre och plötsligt var lektionen slut. Jag plockade ihop mina saker och skyndade mig mot den stora skolbyggnaden. Jag låste in mina grejer i skåpet och satte på min iPod.
- Känn ingen sorg för mig Göteborg! Ljöd håkans röst ur högtalarna. Jag började gå mot matsalen.
Plötsligt stod Olivia framför mig.
- Hej, varför försvann du ? Sa hon och såg frågande på mig och log.
- Du verkade ha det så trevligt med linus. Sa jag med en axelryckning.
- Åh, han är ju bara för supergullig! Utbrast hon. Hon tog mig under armen och drog iväg mig mot matsalen.
när vi öppnade dörrarna slog lukten av fisk emot oss och Olivia började backa samtidigt som hon sa : " bep bep bep ". Jag skrattade och följde efter henne. Hon började springa men efter som hon fortfarande höll i mig kunde jag inte göra annat än att fälja efter.
Vi stannade inte förens vi kommit ut från skolan.
- Vill du ha en glass? Frågade hon när vi gick förbi en liten glasskiosk.
- Visst! Svarade jag och satte mig på en bänk. Det var fortfarande varmt ute, fast det var September.
Olivia kom tillbaka med två stycken Piggelin.
- Haha! jag kunde inte låta bli att skratta när jag såg henne.
- Vad, jag hade bara en tjuga. Fnissade hon.

Vi satt där och pratade innan vi gick tillbaka till skolan.
När jag hämtat mina matteböcker gick jag in i klassrummet och satte mig ner på min plats. Till min förvåning kom Linus och satte sig brevid mig.
- Hej. Sa han och log. Det var nånting speciellt med hans leénde. Jag vände mig om och log tillbaka mot honom och sedan mot olivia som nu också kommit in. Hon skyndade sig att le, men ögonen var svarta som sot.
- Okej, vilka vill gå ut och jobbai korridoren? Sa läraren med trött röst.
Linus tog tag i min hand och räckte upp den med sin egen. Många andra räckte upp händerna.
- Ah, Linus och Wilma. Sa hon och pekade på oss. Linus drog tag i min arm och vi gick ut och satte oss i korridoren.
- Så, vad tycker du om Olivia egentligen? Sa han plötsligt.
- Hon är snäll, hon är den enda som riktigt "sett" mig sedan jag flyttade hit, förutom du då.
- Mm, själv gillar henne inte så mycket. Sa han.

Lektionen rann iväg och sen var dagen slut. Vi, Linus och jag, gick iväg för att lämna böckerna och hämta våra jackor.
När jag stängde skåpdörren stod Linus där. Det kom så plötsligt att jag hoppade till och slog till honom lätt på armen.
- Hahaha. Han skrattade antagligen åt min reaktion.
- Vad vill du? Frågade jag honom när han slutat skratta.
- Jag ville bara ha ditt nummer. Sa han och torkade tårarna.
- Aha, 073-780 45 78. Sa jag.
Han tog upp mobilen och slog in det. han log, gav mig en snabb kram och släntrade sedan iväg och vidare ut ur skolan.

- Wilma ! Ropade Olivia som kom hoppade ner för trappan.
- Hej. Sa jag till svar.
- Vill du följa med hem till mig? Frågade hon.
- Ja, om jag inte stör. Sa jag.
- Bra ! Hon tog mig under armen och drog iväg.

En halvtimme senare satt jag på Olivias säng med en kopp té och en chokladkaka.
Plötsligt pep min mobil till och jag tog upp den. " från +46 963 87 51, hej det är Linus :) ".
- Vem var det ifrån? Frågade Olivia.
- Linus. Svarade jag.
- Asså är han typ kär i dig eller nånting? Sa hon med irreterat tonfall.
- Va, nej han känner mig knappt! Utbrast jag.

Senare på kvällen när jag cyklade hem tänkte jag på vad Olivia hade sagt om att Linus skulle vara kär i mig, nej , han hade ju bara känt mig en dag. Men varför störde hon sig så på det? Det var varmt och behagligt ute, det var ju bara början av September och solen tittade fram mellan huset eller genom trädkronorna.
_____________________________________________________________________________________

 Andra delen! Inte heller denna är så lång men man får tänka på att det tar typ en och en halv timme ( omg..) att skriva.. Men ni är desigen uppe !! Najs, tack Ida ♥ Hope U like it Love/ A ♥