alvassnoveller

Jag slängde i mig lite flingor och drog på mig ett par hallonröda pumps med halvhög klack, en svart skinnjacka och tog min väska.

"Hejdå Lola, ta hand om Lucifer nu." sa jag och klappade den bruna kattens huvud. hon jamade, som om förstått vad jag menat. Jag satte på mig hörlurarna och Lisa Mitchell började genast spelas. jag gick längs med den långa gatan med lätta steg och fick hoppa på bussen i sista stund. Vi åkte ganska så sakta genom ett grått London men tillslut hoppade jag av och följde strömmen av elever mot skolan. Vid porten stod Josefine och pratade med ett par killar. Suck, hon alltså, alltid. Jag log för mig själv och gick fram till dem.

"Mia, säg hej till Markus och Peter." sa hon och kramade mig. Jag kramade tillbaka och sa sedan:

"Hejsan killar, hur är det?" Jag blev förvånad över hur självsäker jag lät.

"Bra, Peter förresten." svarade killen med mörkt, bakåtdraget hår. Inte bakåtkammat, utan bara så att man såg att han dragit handen genom håret. Jag log brett som svar. Även han flashade ett brett leende.

De gjorde oss sällskap till våra lektioner, Markus följde Josefine till hennes franska och peter mig till min fysik.

"Så, vart bor du då?" frågade han efter ett tag.

"I en lägenhet i Fulham, själv då?" svarade jag. Han rog handen genom håret på ett sånt där sexigt sätt och sa:

"Nja, jag bor inte inne i stan, utanför i en utav förorterna."

"Vilken linje går du?" frågade han sen.

"Dans och estet, what about you?"

"Dans och musik." Han stannade plötsligt och jag upptäckte att vi kommit fram till labbsalen. Fan, inte redan. Han tittade på mig med sina mörka ögon och kliade sig lite i nacken. Gud, hur kan allt han gör helt plötsligt vara sexigt?

"Vi ses väl sen antar jag." sa han och jag log för att gå in i den kliniskt vita salen. Jag slog mig ner brevid min labbpartner, Graham. Han log lite för brett mot mig och jag besvarade det halvhjärtat, för att sedan vända ut blicken genom fönstret. Peter. Atomer och molekyler. Peter. Vätejoner. Peter. Gravitation. Daniel. Daniel! va, vänta Daniel?! Jag skakade på huvudet och där satt han, framför mig, med alldeles för mycket vax i håret.

"Vad är det?" sa jag irreterat. Det kändes konstigt, att igår var vi pojkvän och flickvän och här satt jag och fantiserade om en annan kille. han himlade med ögonen.

"Jag såg att du pratade Peter Adams förut." sa han bara.

"Ja, och?"

"Jag har hört att han inte riktigt är en så duktig pojke jämt."

"So, är jag alltid en duktig flicka?" svarade jag trotsigt. Och innan han hann svara la jag till: "Jag känner honom inte ens än, och varför bryr dig, vi är över, minns du?"

Han skakade på huvudet och gick tillbaka till Joselyn och hennes vänner. De tittade alla på mig när han berättade om samtalet. Blicken flöt åter ut genom fönstret.

"Han var såå gullig." fnissade josefine när vi gick mot matsalen två timmar senare. Peter och Markus hade varit huvudämnet för vårat samtal. Jag fnissade och höll med.

"Vad är det som är så roligt?" frågade någon bakom oss. Som på en given signal vände vi oss om och där stod de.

"Allt." svarade jag snabbt. Peter skrattade och nickade.

"Ja, men personligen tycker jag att jennifers kjol är det roligaste idag." viskade han och pekade in i matsalen. Jag vände mig om och slog handen för munnen. Gud tjejen, knälång, vinröd kjol med någon liten tygdetalj.

"Naw, var inte så hård mot henne va Peter?" sa jag och log.

"Hahaha, kom igen, den är väl liite tjugohundratre va?"

"Lite kanske." svarade jag. Vi gick alla fyra in i den stora matsalen. Trots att jag hade klackar på mig kände jag mig otroligt kort brevid Peter som måste vara över en och åttio. Vi satte oss ner vid ett tomt bord med våra brickor. Jag öppnade min juice och tog ett par klunkar, hela tiden kände jag hur Peter tittade intresserat på mig. Jag mötte hans blick och rodnade lite. Han log snabbt som svar och engagerade sig i Josefines och Markus samtal.

Efter lunchen hade jag håltimme och både Peter och Markus en halvtimmes rast, så vi följde med Josefine till hennes musiklektion. Vi satte oss på varsin stol framför klassen, i ett hörn av det stora rummet fullt av instrument.

"Okej klassen, tyst nu." sa läraren mrs.Kingsley när hon kom in i rummet, alltid klädd i långkjol, en massa shjalar och halsband som klirrade när hon gick. Alla tystnade omedelbart och satte sig ner på sina stolar.

"Nå, som ni alla vet så har vi ju premiär nu på fredag med vår musikal!" Alla brast ut i ett jubel.

"Men, det betyder att vi behöver all tid vi kan få för de sista repitionerna, så alla, iväg till dramasalen! Nu." Vi reste oss tillsammans med alla de andra. Adam hade lagt armen runt Josefines midja och hon tittade vädjande på oss. Markus gick fram, sa något till Adam och snart var det han som hade handen på Josefines midja. Adam såg lite paff ut och jag  fick lite dåligt samvete men när jag såg in i Peters ögon försvann det. Fem minuter senare satt vi längst bak i en annan stor sal och lyssnade på Josefine som pratade med Adam.

"Hejdå killar, vi ses imorrn." sa jag när vi skilldes åt utanför skolan och gick bort mot bussen tillsammans med Josefine. Vi fick varsin kram som avsked och de vinkade.

"Hur träffade du dem egentligen?"frågade jag Josefine.

"Tja, de var de som kom fram till mig när jag stod och väntade på dig. Tro mig, jag gjorde ingenting."svarade hon. Vi klev på bussen som började åka.

"Ska du med in och ta en kopp te?"frågade hon när bussen stannde på hennes hållplats. Jag nickade och log. Vi hakde armkrok och gick bort mot hennes port och upp för alla trappor. När hon låst upp dörren och vi gått in gick jag raka vägen in på hennes rum och fram till sängen där hennes gråa lilla kanin satt och tittade nyfiket. Jag plockade upp honom och strök honom över huvudet för att sedan gå tillbaka ut i köket. hon ställde fram två stycken koppar och la i tepåsar.

"Jag ska ha Beatleskoppen och det vet du." sa jag och grabbade tag i koppen. Hon skrattade och tog vattenkokaren och hällde upp vatten i kopparna. Jag tog en klunk av det varma teet och tittade ut genom fönstret.

"Så, vad tycker du om peter du?" frågade Josefine.

_________________________________________________________________________________________________