Someday, my prince is coming - Part 5
"Så, vad håller du och Peter på med då?" väste Joselyn så fort jag kommit in i omklädningsrummet.
"Vad menar du?" sa jag högt och tydligt tillbaka. Hon kollade runt lite i rummet och rätade på sig.
"Jag menar att du är en äcklig liten hora, som ena dagen är tillsammans med Daniel, och nästa klänger på äldre killar." Orden nålade sig fast på huden, som en ful tatuering.
"Om hon är en hora, vad är du då Joselyn? En megaslampa eller?" Jag vände mig om och såg Amanda i min klass stirra på Joselyn.
"Vad fick du luft ifrån slyna?" sa hon drygt.
"Men herregud Joselyn, hur många ska du kalla slampa, hora och slyna? Alla vet att det bara finns en här på skolan och hon heter Joselyn Carr!" Och med de orden gick hon därifrån. Spridda fniss höördes i rummet och Joselyn vände sig om, tog sina kläder och gick med huvudet högt utifrån rummet.
Jag bytte om till ett linne och ett par hotpants. Sedan drog jag på mig ett par knästrumpor och kepsen jag alltid hade när vi dansade street. Inne i danssalen stod Peter och snackade med ett par tjejer som jag visste gick i hans årskurs, men när han såg mig gick han därifrån och fram till mig.
"Wohow, värsta attitude!" Jag slog till honom på armen och skrattade.
"Ja, vadå, ska jag dansa street i min balettkjol eller?" Nu var det hans tur att skratta.
"Såså dansare, kom hit är ni snälla." sa vår rätt så stränga danslärarinna, Mrs.Marson.
"Okej, innan vi börjar dagens lektion är det någonting som jag vill berätta för er. Och det är detta!" och med et höll hon fram en stor affisch, på vilken det stod: Dansauditions för X-Factor Finalen i London! Dansa bakom stjärnor som One Direction och Cher Lloyd! Lördag 24 Oktober!
Lördag, dagen efter Josefines stora premiär, i övermorgon.
"Och jag tycker verkligen att alla som har chansen ska söka, eftersom att alla har stor potencial." sa hon och satte på musiken. Själv gick jag bort till min väska och satte på mig mina vita sneakers. Utan att jag märkt det hade Peter följt efter mig och jag ryckte till när han sa: "Du ska söka va?"
"Jag vet inte, det är ju dagen efter Josefines premiär..." svarade jag.
"Men då är det väl din tur to shine! Jag menar, alla vet ju typ redan vem honär, iallafall här på skolan och om du skulle söka, ja du skulle verkligen komma med."
"Naw, tack för att du tror så starkt på mig, men då får du komma med!" Han log och jag hoppade iväg till min grupp.
"Du skojar, X-Factor?!" utbrast Josefine när jag berättade om det hela på lunchen.
"Jupp, men jag är inte helt säker på att jag ska göra det, jag menar, efter din premiär och så."
"Mia, om du inte lovar mig att göra det där, så svär jag att jag kommer ställa in musikalen!" Jag tittade genast upp på henne och sa förskräckt: "Okej, okej, jag gör det väl, men bara om du följer med!" Hon skrattade och sa att det var klart att hon gjorde det. Sedan gav hon mig en enarmad kram och samtalet gled åter in på musikalen, Peter eller Markus.
"Vad har du efter lunch, nu igen?" frågade Josefine när vi ätit klart och mest bara satt för att spilla tid.
"Historia, själv då?"
"Håltimme, så jag våldgästar!" Vi tog våra brickor och gick fnittrandes därifrån. När klockan ringde vaer vi mitt i en korridor, full med folk, så först fick vi knuffa oss fram till mitt skåp och sedan till klassrummet och hann in precis innan läraren låste dörren. Han gav oss en iskall blick som bara fick oss att skratta ännu mer. Vi snubblade fram till platserna längst bak vid fönstret, eller jag satt på min stol och Josefine i fönstret. Lläraren harklade sig framme vid tavlan varje gång vi började skratta, vilket var alldeles för ofta, och josefine sa alltid att det var den sista gången.
"Mia, kan du svara på frågan om vad Lenin hade för politisk ställning?" frågade läraren plötsligt, mitt under en fnitterattack. Jag försökte kväva allt fniss jag hadei halsen, men det bara bubblade upp igen och jag började hosta. Och det fick Josefine att börja asgarva, och det fick hela klassen att börja fnissa värre än någonsin.
"Okej, det räcker, UT MED ER; båda två!" röt han mot oss. josefine höll upp handen och sa :"Kan jag vara ursöktad för resten av mitt liv?" och log brett. Han såg lite tagen ut och vi gick ut från salen, arm i arm.
Fredag eftermiddag/kväll:
"Kära dagbok, jag vet att jag inte skrivit på länge men allt i mitt liv är otroligt bra just nu. Ikväll har Josefine sin stora premiär och jag ska vara med som ljud och ljus tekniker. När jag bläddrar bak i dig, min lilla dagbok, ser jag verkligen hurlångt jag kommit på bara två år. Min stil är helt annurlunda, så är både min konst och min dans. Från att allt har varit så svart och sorgligt, börjar jag se världen i ett helt annat ljus. Josefine hjälper mig genom allt och jag skrattar varje dag. När jag tittar bak kan jag inte låta bli att fnissa åt alla planer jag hade åt joselyn, herregud, jag var ju värsta lilla Dextern ju! Men jag kan inte säga att jag inte bryr mig om vad folk säger till mig. Och Joselyn är fortfarande en bitch, punkt slut. Och jag tror att hon alltid kommer att vara det. Men som sagt, såren är borta, men ärren sitter kvar. Bokstavligen. Puss / Mia.
"Sorry!" sa jag när jag rusade in bakom scenen för att hitta Josefine framför sminket.
"Jaja, kom hit nu, bara du kan få eyelinern perfekt!" Jag log och började sminka henne. Efter cirka tjugo minuter
När hon var färdig sminkad gav hon mig en kram och jag sparkade henne i rumpan, för att sedan sätta mig i teknikbåset med utsikt över hela scenen. Efter att ha suttit i båset i tio minuter satte det hela igång. Josefines glänste, satte alla toner, och såg inte ens äcklad ut efter att ha kysst Adam, som såg äckligt nöjd ut. När ridån gick reste sig hela publiken upp och stormade med applåder. De bugade sig och jag sprang ner från teknikbåset och ner akom scenen och kramade Josefine hårt.
"Gud vad bra du var!" sa jag när vi släppt taget.
"Tack så mycket, gud såg du solot, jag satte det för första gången typ!" sa hon och kramade mig igen. Jag kramade tillbaka och vi fnissade åt ingenting.
hon krokade arm med mig och vi gick ut i hallen där otroligt många kom fram och kramade henne och hon fick en puss på munnen utav Markus, vilken efter hon log större än någonsin. Vi gick vidare, ut ifrån hallen och hon bytte om. När hon kom ut hade leendet inte lagt sig än.
"Haha, tänk att en liten puss kan få dig att le så stort va?" sa jag och hon slog till mig lätt på armen. Men sedan kunde hon inte låta bli att skratta.
"Kom nu, vi måste vara utvilade för imorgon, din stora audition!" Shit.
"Mm, visst." sa jag bara.
"Hey, what is now?" hon tittade på mig på ett sett som fick henne att se exakt ut som Blake Livley.
"Jag vet bara inte om jag är redo för att dansa inför så många människor än." svarade jag och tittade tillbaka.
"Bullshit Mia, bullshit! Kom igen du har dansat inför fler människor, i skolan för i helvette! Snälla Miapia, gör detta, det är din stora chans! Vem vet, jag kanske söker in till något sånt nån dag, men nu är det din tur!" Hon log vänligt och la aarmen om mig.
"Okej, fine, jag gör det!"
"IHH! JA, go Mia! Wow!" småskrek hon.
"Okej, lugn nu, det är inte ens säkert att jag kommer med!" När jag sa det tittade hon bara på mig som om jag var dum i huvudet.
"Spela inte dum nu, vi vet båda att du kommer med!"
"Jag är hemma!" ropade jag när jag fått av mig skorna.
"Hej gumman, här inne!" svarade pappa från vardagsrummet. Jag gick in och såg honom sitta i soffan tillsammans med mamma.
"Hej Mia, gick det bra?" frågade hon. Jag nickade och satte mig på mattan framför dem. Där satt vi hela kvällen och tittade på Family Guy. När jag väl kommit upp till mitt rum störtadae jag ner i sängen och somnade direkt.
"Gud vad bra du var!" sa jag när vi släppt taget.
"Tack så mycket, gud såg du solot, jag satte det för första gången typ!" sa hon och kramade mig igen. Jag kramade tillbaka och vi fnissade åt ingenting.
hon krokade arm med mig och vi gick ut i hallen där otroligt många kom fram och kramade henne och hon fick en puss på munnen utav Markus, vilken efter hon log större än någonsin. Vi gick vidare, ut ifrån hallen och hon bytte om. När hon kom ut hade leendet inte lagt sig än.
"Haha, tänk att en liten puss kan få dig att le så stort va?" sa jag och hon slog till mig lätt på armen. Men sedan kunde hon inte låta bli att skratta.
"Kom nu, vi måste vara utvilade för imorgon, din stora audition!" Shit.
"Mm, visst." sa jag bara.
"Hey, what is now?" hon tittade på mig på ett sett som fick henne att se exakt ut som Blake Livley.
"Jag vet bara inte om jag är redo för att dansa inför så många människor än." svarade jag och tittade tillbaka.
"Bullshit Mia, bullshit! Kom igen du har dansat inför fler människor, i skolan för i helvette! Snälla Miapia, gör detta, det är din stora chans! Vem vet, jag kanske söker in till något sånt nån dag, men nu är det din tur!" Hon log vänligt och la aarmen om mig.
"Okej, fine, jag gör det!"
"IHH! JA, go Mia! Wow!" småskrek hon.
"Okej, lugn nu, det är inte ens säkert att jag kommer med!" När jag sa det tittade hon bara på mig som om jag var dum i huvudet.
"Spela inte dum nu, vi vet båda att du kommer med!"
"Jag är hemma!" ropade jag när jag fått av mig skorna.
"Hej gumman, här inne!" svarade pappa från vardagsrummet. Jag gick in och såg honom sitta i soffan tillsammans med mamma.
"Hej Mia, gick det bra?" frågade hon. Jag nickade och satte mig på mattan framför dem. Där satt vi hela kvällen och tittade på Family Guy. När jag väl kommit upp till mitt rum störtadae jag ner i sängen och somnade direkt.
Trackback
