alvassnoveller

"Upp och hoppa Mia! Nu." sa Josefine, samtidingt som hon hoppade runt mig i sängen.
"Fem minuter mer." stönade jag och vände huvudet i kudden.
"Kom igen nu, klockan är redan halv sju! Och du har en audition idag." Hon hoppade ner ifrån sängen och derog av mig täcket. Gud vad hon är morgonpigg! 
"Ja, upp nu!" Jag vände mig om och där stod Peter och klappade Lola.
"WOW, när kom du?" frågade jag förvånat.
"Samtidigt som josefine, genius, kom igen nu, vi måste dra. Måste lämna tillbaka bilen till farsan idag."
Jag satte mig upp och gick fram till garderoben och tog snabbt fram ett par jeansshorts, stor t-shirt, ett par nylonstrumpbyxor, och en gråmunkjacka. Jag sminkade mig lite och tog mina runda solglasögon och gick ner. Med en macka i magen, kängorna på fötterna, väskan på axeln och militärjackan på gick jag tillsammans med Josefine och Peter ner till gatan, där det stod en pick-up.
"Din vagn miss." sa Peter och höll upp dörren till mig. Jag log brett och hoppade in. 
"Peter, har du ens körkort?" frågade Josefine efter ett tags lyssnande på radio.
"Nope, men snart, och jag fyller ju arton i februari." svarade han och tittade på ghenne genom backspegeln.
Hon nickade och log. Själv tittade jag ut genom fönstret och såg London passera. Efter tjugo minuter svängde han in på en parkering och vi gcik mot en stor arena. Holy fuck, vad har jag gett mig in på? Vi kom in i en stor reception, där jag gick fram och log ett brett leende.
"Hej, jag heter Mia Reynolds och ska på audition."
"Okej sötnos, du blir nummer 89." sa hon och gav mig en stor lapp. Jag tackade och vi gick bort mot den långa kön. Jag kände igen några och vinkade glatt.

Jag måste ha somnat, för jag vaknade av att någon knackade mig på axeln. Jag skakade lite på huvudet och tackade gud för att jag satt på mig mina solglasögon, för där stod en kameraman och en ganska söt kille i hatt. I handen hade han en mikrofon som han riktade mot mig. I kön hördes spridda fniss. han sträckte ut en hand och hjälpte mig upp, sedan vände han sig mot kameran.
"Tja, detta är ett levande bevis på hur tråkiga auditions kan vara ibland! jag står här med..?" Han riktade åter micken mot mig.
"Mia Reynolds." svarade jag och kvävde en gäspning.
"Mia, och hur gammal är du?" "Sexton år gammal."
"Och vart bor du då? Här i London eller?"
"Japp, i Fulham."
"Och hur kommer det sig att du fick för dig att söka?" frägade han.
"Tja du, dels för att jag vill se vad jag går för, och dels för att mina vänner puschade mig."
"Och det är vi det!" Jag hoppade till och vände mig om, och där stod Josefine och Peter och fånlog.
"Yes, detta är mina pinsamma och alldeles underbara vänner Peter och Josefine." sa jag och log fåningt brett och skrattade lite.
"Det var otroligt trevligt att prata med dig och dina vänner Mia, jag hoppas att det går bra för dig!" sa han, vinkade jag gick vidare ner i korridoren.


Fem timmar senare satt vi fortfarande i korridoren och väntade på att jag skulle få gå in och dansa inför domarna och Cher Lloyd. Nummer 85 var inne just nu och jag var nervös som aldrig förr. 86. 87. Shit.
"Nervös?" frågade Josefine tittade på med ett peddosmile och höjda ögonbryn. 
"JA, vad tror du liksom? Jag håller på att dö och vill bara ligga hemma under täcket och äta glass." Hon skrattade men sa ingenting mer, som den fina vän hon är. 88. Holy moly, fem minuter kvar.
"Nummer 89 tack!" sa tjejen med headset som såg till att alla kom in och ut. Jag reste mig upp och andades ut en gång. Sedan gick jag efter henne in på den stora scenen, där hon lämnade mig åt mitt öde. Jag stod ensam på en stor scen, med en hel del massa strålkastare som lös på mig. I mörkret där publiken ska sitta kunde man ana fem gestalter, jag höjde handen och täckte ögonen och såg dem bättre. Jag log och vinkadelite.
"Hej, vad heter du?" frågade Cher glatt.
"Jag heter Mia Reynolds, är sexton är gammal och bor här i London." svarade jag, minst lika glatt.
"Sexton, så du går alltså fortfarande i skolan. Jag nickade. Har du något extra jobb?" fortsatte hon.
"Ibland jobbar jag extra på min mosters cafe." Hon log brett.
"Så, vad ska du visa oss?" frågade Simon. 
"En koreografi till Not Arfaid med Eminem."
"Har du gjort den själv?"
"Ja, och jag tror att den ser lite bättre ut med en massa andra dansare men, jag är bara en." babblade jag på, som jag alltid gör när jag är nervös.
"Hit it!" sa Cher. Jag gick bort till hörnet där den stora bergsprängaren stod, tog av mig jacka och tjock tröja, satte på låten och gick tillbaka ut på scenen. Jag ställde mig precis framför dem, blundade och räknade in tyst för mig själv. Sedan förlorade jag mig helt i dansen och cirka fyra minuter senare tackadejag så mycket.
"Hur gick det?!" utbrast Josefine när jag kom fram till henne soch Peter.
"Bra, tror jag. Eller jag gjorde mitt bästa iallafall."
"Jag tror att du var helgrym!" sa Peter och lyfte upp mig. Han snurrade några varv, men sedan blev båda yra och han släppte ner mig. Vi log båda två och jag ursäktade mig själv för att gå och ta lite frisk luft.

Jag stod vid entren och lät solen värma mitt ansikte, när någon knackade mig på axeln.
"Mia." sa killen med hatten som intervjuat mig förut.
"Vad gör du här ute?" fortsatte han sedan. jag log brett och tog av mig solglasögonen.
"Njuter av livet, vad tror du?" svarade jag.
"Nice, men du ska in igen nu." Jag fluffade upp håret lite och fäljde med honom in igen, jag var sist, och allas blickar vändes åt mitt håll. Pinsamt eller vad?! Framför oss stod hela X-Factor juryn, Cher och alla killarna i One Direction. De tittade nyfiket på mig när jag ställde mig längst ut i raden av ungdomar.
"Hej och välkommna tillbaka. Ni var alla otroligt duktiga, men tyvärr så kommer bara tjugo utav er gå vidare till nästa omgång." sa Simon och log lite. Man märkte att alla rätade lite på sig och det blev ännu tystare.
"Förutom Cher och grabbarna här, kommer ni även att få dansa bakom Katy Perry,och B.O.B." fortsatte Cheryl.
"Och nu till namnen..." Simon tittade på oss, en efter en. En efter en ropades vi upp, eller inte. 
"Amanda Dale." En tjej med klarrött hår log lättat och skuttade ut genom dörren. Tre kvar tills jag försvinner och dör.
"Mia Reynolds." Jag tittade chockat upp och fick ett brett leende utav Cher, som blinkade med ena ögat. Jag vände mig om och gick snabbt ut därifrån. Utanför stod josefine och peter och bet på naglarna.
"Sorry, jag kom inte vidare..." sa jag uppgivet.
"VA?!" utbrast de i en mun.
"Jag driver hörni, jag gick vidare!" josefine kastade sig om halsen på mig och mumlade saker som att jag var totalt dum ihuvudet och vidare. Vi stod där, fnissade och pratade om ingenting när hon Amanda kom fram och knackade mig på axeln. JAg vände mig om och log.
"Hej, jag ville bara säga att du var otroligt duktig förut, såg det på skärmen." sa hon och pekade med tummen mot den stora tvskärmen som hängde på väggen.
"Tack så mycket, du var också helt awesome." Hon tackade och log brett.
"Vill alla dansare vara vänliga att komma tillbaka till scenen?" ropade tjejen med headsetet och visade in oss igen. Jag tittade på Amanda och log. Josefine önskade oss lycka till, kramade oss båda och så gick vi iväg, arm iarm. 
"Dansade du för Cher, eller grabbarna?" viskade hon. precis innan vi kom in på scenen. Hon var typ exakt lika lång som mig, eller kort, så ingen utav oss behövde böja oss ner.
"Cher, själv?" viskadejag tillbaka.
"Grabbarna, och visst är det helt oemotståndliga?" Jag log och tittade på dem, och eftersom att de tittade bort, kunde jag granska dem ostört. Ja, visst var de otroligt snygga, och väldigt snyggt klädda med.

"Lycka till nu!" säger Amanda när hon lämnar mig på scene, jag är den första att dansa.
"Okej Mia, säger Cher, nu vet vi att du kan dansa street, men kan du dansa något annat?" Jag nickade och började rabbla: "Jazz, pop, ballet, mordern/nutida, salsa, arfikansk, orentalisk, vals, chacha, salsa, samba, lite flamenco och lite allt möjligt." 
"Hur länge har du dansat?" frågade en utav killarna, han med brunt, rufsigt hår.
"Sedan jag var fyra år. Jag började med ballet, men sedan har det utvecklats eftersom jag nästan alltid gått på konstskola."
"Gör du något annat än dansar?" fortsätter killen med svart hår.
"Jag älskar att måla, och teckna." svarade jag och log brett.
"Show us what U got!" sa Cher. Party in the USA börjar spelas och jag följer musiken. Då och då fick jag en skymt utav deras ansikts uttryck. När låten slutar står jag bara där, lite smått andfådd och tittar på dem medans de skriver saker, och viskar till varandra. Så jag bara står där och ler. Tillslut tittar de alla upp på mig och ler.
"Grattis Mia, du har gått vidare!" Jag slog händerna för munnen och började skratta. Killen med lockigt hår håller fram ett papper, så jag gick fram och tog det. Precis när jag slog min hand runt det nuddar våra fingar och jag känner rodnaden sprida sig. Hans gröna ögon lös och leendet visade en perfekt tandrad. Jag log tillbaka, tog pappret och gick ut. Amanda stod tillsammans med Josefine och tittade på mig.
"Vidare, din tur nu Rödtott! Show them!" Hon kramade mig och gick in. Josefine och jag hade hela tiden ögonen fästa på skärmen och andades först när hon sa att hon klarat det.

Kära dagbok! Detta har varit en helt crazy dag för mig! Var på audition för att få dansa i X-Factor finalen och gissa vad? Jag gick vidare! Jag ska dansa i tv om en vecka! Gud vad många utropstecken jag skriver!!!!!!!!!! Haha, nej, nu ska jag försöka vara seriös. Men jag ska dit imorrn, Josefine kommer stanna hemma, men Amanda (en tjej jag träffade idag.) ska med, för även hon kom vidare. Ska dansa bakom Cher Lloyd (JAG VET!) One Direction ( supersöta och otroligt charmiga, det lilla jag träffade dem), Katy Perry (Har inte träffat än... Hon kommer först på fredag.) och B.O.B, som också kommer på fredag. Men nu måste jag sova, ska vara där nio imorrn och vill inte vara sen! PUSS
____________________________________________________________________________________________Del 6! Vad tycks såhär långt? Glömde att skriva något under förra inlägget, men nu har ju grabbrna kommit in! bambam, vad kommer hända nu då? KOMMENTERA! Puss ♥