alvassnoveller

"Okej, han är söt, nej, riktigt snygg faktiskt, men jag gjorde liksom slut med Daniel igåår."

"Jag vet, men kom igen, kolla på honom, han är typ tusen gånger snyggare och bra mycket snällare." sa hon och blinkade med ena ögat.

"Daniel var snäll i början, Peter kanske är exakt likadan, bara ett år äldre. Nej, jag tror att jag ska vara singel ett tag, du vet, festa, vara galen. Inte behöva fylla någon annans behov." sa jag som svar.

"Ja, vafan, du har ju fan inte festat med mig på över en månad!" utbrast hon.

"Josefine, har du ens festat på en månad?" frågade jag och skrattade. Hon tog en klunk te och fnissade.

"Nej, musikalen har typ tagit upp all ledig tid." Jag brast ut i skratt och srtök återigen kaninen över huvudet.

Queen spelades i hörlurarna när jag gick nerför den nu mörka gatan mot mitt hus. Träden som kantade vägen sprakade i rött, orange, gult och brunt. Nästan som facklor i gatlyktsljuset. När jag slutligen satte nyckeln i låset värkte både mina fötter och mina lungor. bästa kondisen i stan förfan. Hela lägenheten var mörk, men när jag kom in i vardagsrummet satt en lapp på enn utav de tomma dukarna.

Jag ryckte ned lappen och tittade på den stora duken. Sedan fingrade jag upp min mobil ur fickan och slog mammas nr. Efter fyra signaler svarade hon.

"Hej gumman. Såg du lappen?" frågade hon.

"Jadå, det är dörför jag ringer, jag börjar, om du lovar att jag får den där pyttelilla tatureingen!"

"Men Mia, du är sexton."

"So, du var fan FEMTON, i Mexico! Plus att det bara är ett pyttelitet Peacetecken, på långfingret."

"Ja, okej, jag ska prata med Tim om det." sa hon och suckade.

"JA! Tack mamma, du är bäst, älskar dig." Hon skrattade och så la vi vi på. Jag sprang upp till mitt rum och drog av mig klänningen, satte på mig ett väldigt stort, löst linne och satte upp håret i en slarvig bulle mitt på huvudet och sprang ner igen. Jag plockade upp en blyertechspenna pch började skissade du stycken ansikten som bara var ett par millimeter ifrån varandra. När jag skissat klart tryckte jag ut färg på en palett och började måla fram deras hudfärger med olika nyanser. Jag målade ända tills himmlen var så svart den kunde bli och pappa ringde för att säga att de skulle sova över hos Sebastian, då tvättade jag penslarna och tog bort sminket och däckade sedan i sängen brevid Lola och lucifer.

Fredag. Fredag. Orkar inte. Vill inte. Kanske bara engelskan och matten? Ja? Nej? Ja. Tankarna flög runt i huvudet medans jag somnade om igen.

RIING! Jag flög upp och stirrade på mobilen som väckt mig. Josefines namn stod på skärmen. Damn it!

"Hallå?" sa jag trevande.

"Mia, vad fan? Seriöst, jag trodde att du hade lagt av med det där!" röt hon. Jag suckade och kände skuldkänslorna komma vällande.

"Jag vet, men jag försov mig..."

"Ja, det tror jag också på!"

"Okej, men jag går upp nu och är i skolan vid lunch."

"Det är bäst för dig det, fan Mia." avslutande hon och la på. Jag suckade igen och gnuggade mig i ögonen.

Jag tog av mig det stora linnet jag sovit i och på en stor, vit, stickad tröja, ett par svarta nylonstrumpbyxor, ett par gråa sockor. Sedan sminkade jag mig och plattade det lockiga håret. Det förvånade mig alltid hur långt mitt hår blir när det är plattat. jag kastade i mig en macka och knöt mina svarta Dr.Matrens, tog pappas stora baseball jacka och satte på Never Shout Never, Lost at Sea. Precis när jag skulle stänga dörren kom jag på att jag inte hade några som helst accesoarer på mig och sprang upp till rummet, satte på mig armband och ringar, och sprang ner igen. Sedan gick jag hela vägen till skolan för att spilla tid,ville verkligen inte komma in mitt under en lektion. Nej tack, då kommer jag hellre till lunchen. Jag kände att telefonen började vibrera i fickan och visste, utan att behöva titta på skärmen, att det var Josefine.
"Hej Jos!" sa jag onaturligt glad röst.
"Vart är du nu?" sa hon bara."
"Jag är på skolgården, jag kommer snart komma, fan att jag kommer in mitt under lektionen, kan jag inte komma till lunch?" sa jag bedjande.
"Nej, gud nej, kom in nu! Det är en utav de få lektioner vi har tillsammans och håller på att dö av utmattning, så maka in det lillafläsk du har in hit!" sa ho och skrattade lite. Äntligen var hon på gott humör igen.
"Jaja, jag kommer väl in då, men du får täcka för mig, lova." svarade jag. Hon lovade och jag öppnade de tunga porten och gick in i den tomma skolan. Sedan gick jag upp för alla trappor och öppnade dörren till mattesalen, där alla ansikten vändes åt mig.
"Vart har du hållit hus då Mia?" frågade läraren strängt.
"Jag försov mig bara, det är allt. Sir." sa jag snabbt. Lite för snabbt kanske, men Josefine var snabbt med att försvara mig.
"Tro mig, det är sant, hon messa mig precis när hon vaknade och skyndade sig hit." sa hon och log brett mot läraren som skakade på huvudet. Jag drog upp mina matteböcker, men istället för att räkna började jag rita en massa små tecknade gubbar.

"Mia, vänta lite va!" ropade någon när jag gickk mot danssalen. Jag vände mig mig om och fick se Peter komma springande. Han knuffade sig fram och fick längtansfulla blickar skickade efter sig.
"Hej, hur är det?" frågade jag, men innan han svarade fick jag en varm kram.
"Bra, själv då?" svarade han.
"Bra, lite trött bara, men det är man väl jämt eller vad?"
"Jaha du, och du går ändå bara första året, din lilla latmask." sa han och petade mig magen. Jag hoppade till och skrattade. han la armen om mig och jag lät den ligga och log brett.
"Vart är du påväg då, ack du sköna jungfru?" sa han efter ett liten tag.
"Danssalen, själv då?"
"Nämen vilket sammaträffande, jag med. Då får vi ju sällskap." HAn log brett och visade en rad med perfekta tänder. Vi gick med armarna om varadndra, skrattandes in i danssalen, där vi skildes åt för att byta om.
________________________________________________________________________________________________
Bildlöst och inte världens längsta, men ni får vara nöjda. Puss!