alvassnoveller

Jag tog en målarrock från kroken och satte på mig den. Sedan gick jag fram till mitt staffli och granskade den stora målningen. Den föreställde en man och en kvinna under en stor ek i solnedgången. Båda två hade armarna fulla utav tatueringar och kvinnan hade på sig en vit, svepande klänning. Mamma och pappa. Jag satte på mig hörlurarna och klickade på Never Shout Never, Time Travel. Som vanligt när jag gjorde någonting med musik försvann allt runt omkring. Jag målade, tilss armen värkte, men trots allt slutade jag inte. Jag hann precis göra den sista tuchen, när klockan ringde. Genast tog jag min färg och mina penslar och tvättade av dem. Jag hängde tillbaka rocken och gick tillbaka till målningen. Tittade lite på den och vände mig om för att gå till dramasalen, men i dörren stod Daniel tillsammans med Joselyn. Great. De fnissade åt något och Joselyn hade handen på Daniels axel. När de såg att jag kom tystnade de och Joselyn såg högfärdigt på mig. Jag såg bara på Daniel och skakade långsamt på huvudet, sedan gick jag bara förbi. Jag hörde hur han suckade tungt och följde efter. Han la en hand på min axel och rog runt mig så att jag tittade in i hans blåa ögon. Tårarna brände.

"vafan, kan du vänta någon gång eller?" sa han irretarat. Jag ryckte mig loss från hans grepp.

"Vänta på vadå egentligen, att du ska flörta med någon annan eller?" svarade jag hårt.

"Vad menar du?" frågade han högt.

"I somras var du, typ världens bästa pojkvän, sa alltid att jag var den ända i skolan som du skulle stå ut med att vara tillsammans med. Men sen, när skolan började förvandlades du till värsta PLAYERN." Han bara tittade på mig som att jag var dum i huvudet.

"Daniel, du är fan dum ihuvudet som inte ens tänker på att du kanske sårar mig! Du går runt och flörtar med typ allt som har ett par bröst, kysser tjejer på fester och skyller på alkoholen. Jag pallar inte mer..."

"Så du vill göra slut?" Åh, här kom det, the break-up.

" Ja, Daniel, jag gör slut, Finisch. Over." sa jag och vände mig om för att gå, men hejdade mig.

"Jag känner mig bara så jävla patetisk, jag menar du är solans populäraste kille, och du ville vara med mig. OCh jag fucking trodde på att du såg mig för vem jag var!" Och med de orden ringade i huvudet gick jag därifrån och vidare mot dramasalen.

Den stora salen ekade när jag gick ner för mittengången och upp på scenen. Jag satte upp håret och musiken. Piruett, steg bakåt, slide, hopp och still. Om och om igen tills dörren öppnades och resten av klassen kom in. Alla tittade på mig, antagligen hade det spridits sig. josefine kom fram till mig och kramade mig hårt.

"Starkt jobbat tjejen." viskade hon i mitt öra.

"Tack." svarade jag.

"Nu kan du fokusera 110% på musikalen som har premiär på FREADAG!"

"Ja, på tal om det, här ska du få se solot, Mike, sätt på musiken." sa jag och Tonight med Lykke Li började spelas i de stora högtalarna. Piruett, steg bakåt, slide, hopp och still.

"Du får det att se så lätt ut." jämrade Josefine. Jag skrattade lite åt henne och drog upp henne på scenen, för att sen visa hela om igen. Fast långsamt. När hon fått kläm på det hoppade jag ner från scenen och satte mig brevid ljudteknikern Mike.

"5,6,7,8!" ropade jag och hon började dansa. När hon var klar tittade hon frågande på mig. Jag nickade och gjorde tummen upp. Sedan började det stora repet.

"jag svär, jag kommer tvätta munnen med tvål efter kyssen med Adam." sa Josefine när vi gick hem. Själv kunde jag knappt andas med tanke på hur mycket jag skrattade. Adam, var typ skolan töntigaste klle, med fett hår och gula tänder. Han var typ överlycklig över att få kyssa Josefine, men hon var inte riktigt lika nöjd.

"Så, hur känns det nu då?" frågade hon och jag antog att hon menade Daniel.

"Bra, faktiskt. tro det eller ej, men det känns osm att en sten lyfts från mitt samvete." svarade jag och log brett. För tro det eller ej, varenda ord var sanning.

"Åh, Starbucks, vill du ha en Chai-latte?" sa hon och drog in mig på ett Satrbucks-cafe som låg på andra sidan av vägen. vi köpte varsin latte och gick ut igen. Ett tag gick vi bara tysta och drack. Eller ja, hela vägen fram till min port. Vi stannade och la armarna om varandra.

"Ses imorrn princess." sa hon och log.

"Puss." svarade jag och gick in. När jag låste upp dörren strök sig något mitt ben. Jag tittade ner och såg min ena katt, Lucifer. Jag bar upp honom och ställde ifrån mig väskan. Den stora lägenheten var tom på människor, emn full på prylar. Målningar, krukor och böcker. På en vägg hängde fem stora drömfångare brevid varandra. Mitt i vardagsrummet fanns en spiraltrappa som ledde upp till ett vindsloft, där jag hade mitt rum. Jag gick upp med Lucifer i famnen. Även i mitt rum var det saker överallt, fast i mitt rum var väggarna turkosa och det satt ljusslingor överallt. Jag slängde mig ner på sängen och lucifer flög ut ur min famn och satte sig istället i fönstret.

Jag startade datorn och loggade in på tumblr, men onget hade hänt, så jag satte på en film istället. Hairspray, men först bytte jag om till mjukisbyxor och ett linne. Sådär ja.

En och en halv timme senare ropade mamma att det var mat, så jag reste mig, med vissa svårigheter, ifrån sängen och gick ner till köket. Lucifer följde efter och när vi kom ner sprang han fram till Lola, vår andra katt och strök sig mot henne. Själv satte jag mig ner vid bordet och tog för mig utav kyckligssalladen.

"Så, hände det något i skolan idag kiddo?" frågade pappa.

"Vi repade musikalen i typ två timmar." svarade jag undvikande.

"Ingen annat?" pressade mamma.

"jag gjorde slut med Daniel..." nästan viskade jag.

"gumman, är du okej?" frågade mamma efter några sekunders tystnad. Jag rätade på mig i stolen.

"Ja, jag är otroligt lättad faktiskt." svarade jag och log. vi pratade inte mer om det uner middagen och sedan gick jag upp och gjorde klart ala mina tusen läxor. Därför var klockan typ halv ett när jag somnade typ halv två.

Jag vaknade med ett ryck och huvudvärk. Det var bara en mardröm repetrade jag i huvudet och tillslut försvann dunkandet. Jag sträckte på mig och gäspade. Det smittade av sig på Lola som låg på min säng, mitt bland alla tusen kuddar. Jag gick fram till det stora fönstret som vette ned mot gatan, där det redan åkte röda bussar och det gick människor med portfäljer och skolväskor, så jag slängde en blick på klockan. 07.30. Alltid lika skönt att börja nio. Jag gick fram till garderoben och efter ett tag valde jag ut en blå klänning med vita prickar och runt midjan satte jag ett brunt skärp. Jag fixade till det redan lockiga håret och sminkade mig. läpparna målade jag härligt klarröda. Jag satte på mig ett par strumpor som slutade uppe på låren och gick ner för att äta frukost.

_______________________________________________________________________________________________

" 5,6,7,8." Jag rörde mig i takt till musiken, snurrade, hoppade, föll för att i sista sekund rädda mig själv från att slå i det mörka trägolvet. Jag fortsatte dansa i den stora salen, med stora fönster som vette mot en grön gård. ner på golvet, upp igen och sedan en piruett. Shasse´, hopp och still i fyra taktslag. utfall och hopp bakåt. Trippa, för att sedan slida på golvet och sluta. Musiken tystnade och jag granskade mig själv i den stora spegeln. Lagom lång och lagom smal. Lockigt, brunt hår uppsatt i en slarvig knut. De gröna ögonen nästan lös i halvdunklet. Jag tog min väska som låg i ena hörnet och gick in i omklädningsrummet. Jag bytte om till ett vitt, pösigt linne, en svart spetskjol och en massa smycken och släppte ut håret som nu var lockigare än någonsin. Sedan bättrade jag på sminket lite och tog väskan. Korridoren var full av folk och jag hade svårt att fatta att det fanns andra människor i den stora byggnaden, för i danssalen var det som att tiden stannade. jag öppnade mitt skåp och tog ut matteböckerna och kopplade in hörlurarna. Ed Sheeran sjöng och fick sorlet av hundratals andra elever att dämpas. " I wanna be drunk when I wake up, on the right side of the wrong bed." Jag gick osynlig in i klassrummet där Joselyn och hennes blonda kumpaner Amanda och Jennifer satt. De kastade bitchblickar efter mig och jag försökte att inte tänka på dem. Åh, jag hatar att ha matte utan Josefine, men hon har musiklektion, så jag får stå ut. Blä. Daniel kom in och jag försökte att göra mig så liten som möjligt, men såklart såg han mig i vicke fall. Fan.

"Vart fan tog du vägen efter engelskan?" frågade han ilsket. Man hörde tystnaden lägga sig i rummet.

"Gissa tre gånger?" svarade jag surt.

"Bildsalen eller danssalen?" Han satte sig ner på stolen brevid. Dubbelfan!

"Dans, jag jobbar på en ny koreografi till musikalen." sa jag och klistrade på ett fejkat leende.

han suckade och skakade på huvudet men lade ändå armen om mig. Med tanke på sättet han behandlat mig på sistone fick det mig att vilja spy. Som tur var kom läraren in och jag rätade på mig, vilket fick honom att ta bort armen. Halvvägs in i genomgången smög jag upp min mobil och började messa Josefine.

Jag ängnade bara en fjärdedel av min hjärna för att lösa ekvationerna i matteboken. x+3x-7y=? Hur fan ska jag kunna det?! Jag tog upp telefonen och såg att Josefine svarat.

Jag gav upp på matten och gick ut i den nu tomma korridoren. Jag förlorade mig åter i musiken och snurrade runt flera varv och ramlade nästan in på tjejtoan. Även där inne var det tomt så jag bara stod och tittade på mig själv tills klockan ringde då jag sprang tillbak till klassrummet, drog åt mig mina böcker och sprang vidare till cafeterian. I matkön stod en tjej med lång, honungsblont hår i svart, halv transparent skjorta och blåa jeans med ett par röda Converse och pratade med ett par andra tjejer. Josefine. Jag gick fram och la en hand på hennes axel. Hon snurrade runt och sprack upp i ett leende som visade ett par perfekta tänder.

"Hej Mi! Hur är det?" sa hon när hon släppt tagen om mig efter kramen jag fått. Jag log och ryckte på axlarna. Hon log ursäktande mot de andra och såg undrande på mig.

"Du har rätt, jag måste få ett slut på det! Snart. Men inte idag..." sa jag. Hon suckade och sa: "Varför vänta, tänk på det egentligen, varför går du inte bara fram och gör det?"

"Därför, att, vi har redan bråkat idag, så idag tänker jag inte." Som den fina vän hon var sa hon ingenting mer om honom under hela lunchen. Däremot pratade vi mycket om musikalen hon och jag repat de senaste månaderna och nu i Oktober var det premiär.

"Okej, så den allra sista koreografin till ditt solo på slutet är klart, och vi repar in det på drama lektionen efter min bild."

"Och min biologi." fyllde Josefine i. Vi pratade ända tills klockan ringde och vi skildes åt. Jag öppnade dörren till bildsalen och drog in lukten av färg. Jag tog en målrrock ifrån

Lite om novellen:

Puss!