Someday, my prince is coming - Part 9
Det första jag gjorde så fort vi kom av scenen var att kasta mig runt halsen på Amanda och bara andas ut. Allt hade gått så jävla bra. Danserna satt, vi hade stört snygga kläder på oss, killarna hade sjungit sjukt bra och både mamma, pappa och Josefine hade suttit i publiken. De andra artisterna hade också varit grymma och det kändes rätt mäktigt att ha dansat bakom dem. Vann gjorde en superduktig tjej som jag inte kommer ihåg namnet på...
"Tja, det där gick ju bra." sa Louis när de kom fram till oss med låtsad oberörd ton.
"Gud, jag trodde att jag skulle kissa på mig innan!" utbrast Amanda och jag brast ut i ett litet skratt.
"Ni var grymma." sa Liam med lugnt tonfall och bländade ett leende. Jag besvarade det brett och mötte Harrys blick. Han blinkade med ena ögat och jag kände rodnaden sprida sig över kinderna, men trots det var det det Peters ansikte som visades på repeat i mitt huvud.
Vi gjorde sällskap till logerna och bytte snabbt om, för att sedan gå till killarnas.
Fyra dagar senare, i skolan:
Jag gick i den överbefolkade korridoren på andra våningen, som vanligt med hörlurar i öronen och ett block under armen. Det var människor överallt, de hängde vid sk¨pen, i hallen, satt i trapporna eller bara mitt i alltet.
Christopher Drews röst flödade in i mitt huvud och dränkte alla andra ljud.
If I'm lost at sea, tell my mother, my father, my sister, my brother, my friends and my folks, and all my past lovers that I will miss them so, but lord, I had to go.
Daniel stod tillsammans med Joselyn vid hennes skåp och hon fnissade åt något han sagt. Båda tittade upp när de såg mig men jag log bara brett.
Jag ställde mig och väntade utanför dramasalen och efter bara fem minuter kom Josefien utskuttande, följd ut av en skara vänner, av vilka jag inte kände en enda. Hon sa hejdå och log mot mig. Hennes långa blonda hår var uppsatt i en hästsvans och hon hade på sig jeans, bruna kängor, raggsockor, ett linne med en drömfångare på, ett halsband och armband.
"Hur går det med N då?" frågade jag henne och vickade menande på ögonbrynen. Hon log brett, krokade arm med mig och började gå mot cafeterian.
"Jag vet inte. Alltså han är världens sötaste, och roligaste och vi kan messa i timmar, men för typ första gången i mitt liv så vet jag inte vart jaghar killen. Kan inte läsa av hur han känner, eller omhan ens gillar mig. Ser du problemet?" Jag nickade långsamt samtidigt som vi gick ner för trapporna.
"Men han skrattar ju alltid jättemycket när du är med. Och han tittar mycket på dig." svarade jag.
"Han skrattar alltid Mi." Hon suckade lite och jag tryckte hennes arm lite, men själv tänkte jag inte på någon pojkbands kille, utan en kille med mörkt hår och ljusblå ögon.
"Peter då?" sa hon och väckte mig ur mina drömmar.
"Va?"
"Ja, hur går det med Peter?" Jag kände hur mungiporna åkte ännu högre upp och svarade sedan:
"Bra, tror jag. Eller vi fikade ju i söndags, och då var han hur gullig som helst?" Hon log och höjde på ögonbrynen.
"By the way, Amanda messade förut. Hon bjuder oss och killarna på middag, plus film ikväll. Är du på?" sa hon sen.
"Hon messade mig med, klart jag är! Vi får väl köpa med oss lite snacks." svarade jag och vi tog varsin bricka med mat. Vi satte oss vid ett bord som stod lite lonley i den stora matsalen-
"RIING!!" klockan ringde klockan kvart över fyra och jag skynade mig ut ur biologisalen och upp en våning. Josefine stod redan och väntade vid mitt skåp, med militärgrön jacka och svart halsduk. Jag log och slängde in böckerna för att ta ut min gråa munkjacka, stora jeansjacka och den mörkröda halsuken med matchande vantar. Jag drog upp den svarta läderväskan lite på axeln och så började vi gå.
"Åh vad jag älskar den här affären!" sa jag när vi kommit fram till vårt mål, den otroligt stora godisaffären. Hon skrattade och drog iväg mot de färgglada hyllorna. Jag stämde in i skrattet och följde efter. Vi började gräva i alla lådor som kom inom syn för oss och när vi tillslut lade upp allt på kassan var det: tre stora godispåsar fyllda till kanten, Ben and Jerry glass, kakor och fyra läskflaskor. Vi fnissade lite och killen i kassan bad om 6 pund. Josefine började gräva i sin väska efter plånboken.
"Jose, jag kan betala." sa jag och tog upp min egen.
"Nej, jag gör det. Snälla, köpte ju en chokladboll till mig förut." Jag öppnade munnen för att protestera ytterligare men hon la upp pengarna på disken, tog emot växel och påsen och drog med mig ut. Plötsligt kände jag min mobil vibrera i fickan, jag drog upp den och Harrys namn lös på displayen. Jag kunde inte låta bli att le och klickade på svara.
"Wassup Curly?" sa jag glatt. Han skrattade lite och jag kunde höra hans breda leende.
"Jag är hemma. än så länge, men jag och grabbarnahde tänkt hyra filmen, eftersom att Amanda lagar maten och ni handlade godiset.SÅ jag undrar, några förslag?" Josefine tittade frågande på mig så jag la telefonen mot axeln och teaterviskade: "Harry undrar vilken film vi vill se." Hon log bara brett som svar och jag fattade direkt.
"Inglorius Basterds!" sa jag."
"Verkligen, helt säkra?" frågade han.
"Bombis!"
"Okej, ses snart."
____________________________________________________________________________________________Del 9! Har skrivit om den här delen typ tre gånger och jag tycker fortfarande att den suger med... Har verkligen sämst uppdatering där jag är nu, men men... Gör så gått jag kan, kommer dock inte kunna göra några bilder medans. Puss!
Kommentarer
Trackback
